Tragiskt rävungeöde...
När jag kom hem från löshoppningsträningen med Nyponros, blev det halv kalabalik i hagen. Cinnamon skulle prompt vakta Nyponros från Vhiskur, och Vhiskur vaktade någonting nere i hagen. Jag såg på hela hans beteende att det var något särskilt. Ungefär som när ett sto nyss har fölat. Han vaktade något. En liten hög.
Den högen hade inte funnits där förut. Det var ingen sten utan förmodligen ett litet djur. Jag skyndade mig ner. På marken låg en liten, liten rävunge. Död. Helt stendöd. Den kan inte ha varit många veckor. Den hade fin päls och stor mage, möjligen uppsvullen av värmen. Vid halsen och på magen hade den blod och några ordentliga sår.
Den var helt stel. Jag tog den för att bära ut den ur hagen. Vhiskur följde mig och verkade helt förtvivlad. Han ville inte att jag skulle ta bort ungen. Ville han skydda den? Var den hans byte? Jag vet inte. Jag lade den försiktigt ner i gräset strax utanför hagen.
När jag kom in i hagen igen och gick uppåt huset, följde Vhiskur efter mig, som om han trodde att jag fortfarande hade ungen. Men efter ett tag förstod han att så inte var fallet.
Jag har grubblat en stor del av dagen på vad som hänt. Har hästarna dödat ungen? Var det något annat djur? Den såg inte sjuk ut, utan verkade ha dött av betten. Det var rätt stora områden som var blodiga, hade kunnat vara från hästtänder. Jag vet att hästar ser små fyrfotingar som fiender = rovdjur, mer eller mindre aggressivt. En som verkligen jagade små hundar som råkade komma in i hagen, det var Sveipur. Och han såg ut att vilja DÖDA. Men lyckades som tur var inte, så vitt jag vet.
Nyss när jag var nere för att fösa ut från betesdelen tittade jag efter rävungen. Den var borta. Det måste ha varit rävmamman som varit och hämtat den. Så oerhört sorgligt om det var hästarnas fel. Men Vhiskur var ju inte alls arg, han verkade mer som om han ville beskydda ungen....
Jag lär få grubbla resten av livet, för svaret kan ingen ge mig.
Den högen hade inte funnits där förut. Det var ingen sten utan förmodligen ett litet djur. Jag skyndade mig ner. På marken låg en liten, liten rävunge. Död. Helt stendöd. Den kan inte ha varit många veckor. Den hade fin päls och stor mage, möjligen uppsvullen av värmen. Vid halsen och på magen hade den blod och några ordentliga sår.
Den var helt stel. Jag tog den för att bära ut den ur hagen. Vhiskur följde mig och verkade helt förtvivlad. Han ville inte att jag skulle ta bort ungen. Ville han skydda den? Var den hans byte? Jag vet inte. Jag lade den försiktigt ner i gräset strax utanför hagen.
När jag kom in i hagen igen och gick uppåt huset, följde Vhiskur efter mig, som om han trodde att jag fortfarande hade ungen. Men efter ett tag förstod han att så inte var fallet.
Jag har grubblat en stor del av dagen på vad som hänt. Har hästarna dödat ungen? Var det något annat djur? Den såg inte sjuk ut, utan verkade ha dött av betten. Det var rätt stora områden som var blodiga, hade kunnat vara från hästtänder. Jag vet att hästar ser små fyrfotingar som fiender = rovdjur, mer eller mindre aggressivt. En som verkligen jagade små hundar som råkade komma in i hagen, det var Sveipur. Och han såg ut att vilja DÖDA. Men lyckades som tur var inte, så vitt jag vet.
Nyss när jag var nere för att fösa ut från betesdelen tittade jag efter rävungen. Den var borta. Det måste ha varit rävmamman som varit och hämtat den. Så oerhört sorgligt om det var hästarnas fel. Men Vhiskur var ju inte alls arg, han verkade mer som om han ville beskydda ungen....
Jag lär få grubbla resten av livet, för svaret kan ingen ge mig.
Kommentarer
Postat av: Agneta
Huga, dramatiskt! Vi säger att den blev biten av en stor främmande hund och släpade sig in i hagen för att få skydd av Whiskur, men sedan dog av sina skador!!
Postat av: Nina
Synd att hästarna inte kunde berätta för dig vad som hänt.
Postat av: ylle
Japp. Jag får aldrig veta. Men tragiskt var det att se och hålla den lilla döda luddiga rävungen. Fast sånt är livet. Liv och död. Hand i hand. Och djur är djur.
Trackback