Vilma - världens minsta hästkarl!
Vilma Teinert är bara 5 men har en kolossal känsla för hästar. Att se henne gå fram och krama den känsligaste häst kring halsen, när hästen står lös i hagen och kunde gå iväg hur lätt som helst, men ändå står kvar stilla som en staty... Vilma rider och managerar vilken häst som helst. Du skulle se henne! Hon kan också busa som andra barn.
Barn är roliga människor ibland. De säger liksom vad som faller dem in. Under tiden min häst Vhiskur bodde hos familjen Teinert träffade jag ofta Vilma och Vendela.
En dag mådde jag riktigt dåligt men skulle ändå sköta min häst och blev skjutsad av min käre man, som ursprungligen kommer från Skåneland. Han har visserligen bott i Stockholm i över 40 år, men det finns väl spår av barndomsdialekten kvar.
När Vilma träffat på honom och hört honom prata, drog hon mig diskret avsides och frågade "Vad talar han för språk?" DET får han ofta höra numera... ha ha
Vilma hjälpte mig alltid med min häst om hon var i stallet, hon bor nästan där (i stallet alltså). Hon grabbar tag i grimskaftet och säger "jag kan leda honom" -fast han är en relativt krallig islänning och hon en liten tanig 5-åring.
En gång stod vi båda och borstade på honom och han fällde i vanlig ordning ut snorrepoppen, han gör det när han njuter riktigt. Och han fäller ut den riktigt lååååååångt, svårt att undvika att se. "VArför gör han så där?" undrade Vilma nyfiket. "För att han tycker att det är skönt när vi borstar honom " svarade jag förstås.
Nästa gång vi borstade honom hände inte det pinsamma. Vilma kikade flera gånger undertill och frågade sen "Tycker han inte att det är skönt NU DÅ?"
Obetalbart och logiskt.
Hur det gick på treårstestet? Det kan Du läsa om på http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Mälby Cinnamon ställs upp av Marika, proffsig visare.
Barn är roliga människor ibland. De säger liksom vad som faller dem in. Under tiden min häst Vhiskur bodde hos familjen Teinert träffade jag ofta Vilma och Vendela.
En dag mådde jag riktigt dåligt men skulle ändå sköta min häst och blev skjutsad av min käre man, som ursprungligen kommer från Skåneland. Han har visserligen bott i Stockholm i över 40 år, men det finns väl spår av barndomsdialekten kvar.
När Vilma träffat på honom och hört honom prata, drog hon mig diskret avsides och frågade "Vad talar han för språk?" DET får han ofta höra numera... ha ha
Vilma hjälpte mig alltid med min häst om hon var i stallet, hon bor nästan där (i stallet alltså). Hon grabbar tag i grimskaftet och säger "jag kan leda honom" -fast han är en relativt krallig islänning och hon en liten tanig 5-åring.
En gång stod vi båda och borstade på honom och han fällde i vanlig ordning ut snorrepoppen, han gör det när han njuter riktigt. Och han fäller ut den riktigt lååååååångt, svårt att undvika att se. "VArför gör han så där?" undrade Vilma nyfiket. "För att han tycker att det är skönt när vi borstar honom " svarade jag förstås.
Nästa gång vi borstade honom hände inte det pinsamma. Vilma kikade flera gånger undertill och frågade sen "Tycker han inte att det är skönt NU DÅ?"
Obetalbart och logiskt.
Hur det gick på treårstestet? Det kan Du läsa om på http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se
Mälby Cinnamon ställs upp av Marika, proffsig visare.
Kommentarer
Trackback