ylle - kort och gott

Suck... Jag har överlevt julen!! (nästan)

Alltsedan jag lämnade barndomen har jag avskytt julen. Det var väl inget större fel på vår familj, men jularna var ingen höjdare precis. Alla små otäcka rätter som bars ut och in från bordet, värsta=grisfötter i gelé och halvljunken risbryntsgröt (med brända kastrullflagor i)

Sen de mjuka små paketen, som vi otacksamma barn genast kastade åt sidan. Vem ville väl ha sockor och underbyxor i julklapp? Sånt fick man ändå ("tänk bara på alla fattiga barn vad glada de hade blivit åt sockor och underbyxor"- dessa ord sagda med en malande entonig röst)

Sen, som vuxen, denna avskyvärda helg när alla snorlyckliga pysselpussliga familjer stänger in sig i sin tomtebolycka. "Stör ej" på alla ytterdörrar. Förmodligen är det avsaknaden av små barnfötter och skenet från de tindrande barnaögonen som bidragit till att jag har så svårt att stå ut med julen. Helst av allt har jag alltid velat krypa under täcket och dra det långt över huvet. För att komma ut igen dan efter annandan. Men eftersom jag inte lever ensam så är det beteendet inte att rekommendera. Jag tycker inte om att göra andra människor ledsna.

Såg ni filmen om "Grinchen" på kanal 5? Precis sån var jag (är jag) - men i år har jag skärpt mig. Lite grann. Jag kände precis igen Grinchens schema:
17.00 ägna mig åt julhat
17.30 Vältra mig i självmedlidande
18.15 Hoppas på att - trots allt - någon skulle ringa och önska mig god jul eller nåt, i alla fall TÄNKA på mig
18.30 Vältra mig i självmedlidande igen...   osv

Jag har dock detta år ansträngt mig för att vara trevlig och äta min skinka och hänga upp en och annan tomte som dekoration. Jag har delat ut en och annan klapp.

Jag tänker på alla de som är helt ensamma, hur fasanfull denna helg måste vara för dem! Funderade på att åka till närmsta sjukhus eller ålderdomshem och gå runt och prata med dem som ligger där, ensamma. Skulle gärna tagit med lille ullige hundpojken, men det är väl bannlyst här i vårt bakterieskräckfulla land. Usch, inte en hund, den kan vara SMUTSIG... sen om dom gamla ligger och vältrar sig i sin egen skit så gör det visst ingenting...  Är det inte sorgligt?

Nå, nu är det annandagen och jag har visst överlevt denna jul också. Snart kanske människorna kommer ut ur sina stängda hålor? För att umgås?

  Hittade mitt alvnamn genom Atirs blogg. Det är Fëawen Culnámo. Vackert va?

Men ni kan kalla mig Grinchen!