ylle - kort och gott

Ingen originell titel precis. Vanlig i dessa dagar.

Vad jag avskyr vintern. Speciellt när den visar sig från den här grymma sidan, Ömsom plus, ömsom minus. Hit och dit. Upp och ner. Liksom mitt humör. Traktormonstret som ska ploga vår kilometerlånga grusväg rakt in i skogen lyser med sin frånvaro. Drivorna blåser upp till  över halvmeterhöga, ogenomträngliga vallar.

Blåste kuling i går. Och snöade oavbrutet. Jag gav till slut upp och drog fram Lillmonstret, förra årets nyförvärv med elstart och turbo, GGGgggrrrrrrrr....  vad den kastar iväg snön vackert! En sån MÅSTE Du satsa på, Ina! Efter en halvtimmes slit var det riktigt snyggt och framkomligt, i alla fall närmast huset. Gick in och tog en välförtjänt kopp te. Efter en halvtimme tittade jag ut och då såg det ut som förut. Oframkomligt.

Varför bor man i ett sånt här kallt land med vinterelände? Om vintern åtminstone kunde hålla i sig, men när det sen blir plus några dagar så att det halvsmälter och sen minus så att det fryser. Vad gnällig jag är. Men jag blir så trött.

Igår hade jag packat in Ponnypojkarna i sina kostymer. På kvällen vällde de glatt in i stallet där jag stängde in dem för natten, brukar jag inte göra, men blåser det kuling och yr blöt snö, då.... När jag halade av kostymerna var de alldeles torra under, härligt! Och så mitt varma pannrum där kostymerna torkar på nolltid. Undras hur det ser ut på vägen idag? Meterhögt? Ingen traktor har synts till ännu. Så nån matinhandling blir det inte tal om. Men va fan, vi har ju julskinka kvar i  kylen!!!