Till mina naglar
Mina stackars misshandlade små vänner! Jag måste faktiskt säga att ni är ena tappra varelser. Ni bara växer och står i, trots att jag oavbrutet ger mig på er och biter av, river av, sargar och lemlästar. Att ni aldrig ger upp!
Er enorma livsvilja och oerhörda återhämtningsförmåga är verkligen beundransvärd. Ena dagen kan jag somna med värkande fingrar och plåster över flera stycken, för att nästa dag vakna och se hur ni har kämpat på för att läka de uppslitna nagelbanden. Efter några dagar till har det t o m kommit fram en liten vit rand nagel, som förhoppningsfullt försöker växa ut och ställa allt till rätta, men så ...PANG.
Egentligen borde ni tillhöra en annan människa, en som tar bättre hand om er. (Ha ha, upptäckte Du ordvitsen, tar HAND om.. ha ha) Ni borde smörjas, masseras och filas och ha det lika bra som så många andra välskötta naglar har det! Ibland kan jag få ett ryck visserligen och smörja in er och sätta på mig vantar inomhus för att låta blir er, men det är bara tillfälligt, innan misshandeln börjar igen.
Jag trodde att det var själva bitandet som tillfredsställde något slags oralt behov djupt i mig, men fick häromdagen veta, att det är själva nagelmaterialet man blir beroende av. "Ge mig litet nagel, men fort..." Så kära små naglar, ni ska veta att det är ett sjukdomstillstånd det här, att jag är så elak mot er. Ett beroende långt bortom den fula ovanan.
Men ge inte upp. En vacker dag ska jag, jag SKA, besegra mina demoner, och sluta misshandla er! En vacker dag ska ni växa ut och prdya mina händer, som små smycken. Jag ska måla er i en vacker diskret färg och visa upp er för hela världen. Det är vad jag vill.
Er enorma livsvilja och oerhörda återhämtningsförmåga är verkligen beundransvärd. Ena dagen kan jag somna med värkande fingrar och plåster över flera stycken, för att nästa dag vakna och se hur ni har kämpat på för att läka de uppslitna nagelbanden. Efter några dagar till har det t o m kommit fram en liten vit rand nagel, som förhoppningsfullt försöker växa ut och ställa allt till rätta, men så ...PANG.
Egentligen borde ni tillhöra en annan människa, en som tar bättre hand om er. (Ha ha, upptäckte Du ordvitsen, tar HAND om.. ha ha) Ni borde smörjas, masseras och filas och ha det lika bra som så många andra välskötta naglar har det! Ibland kan jag få ett ryck visserligen och smörja in er och sätta på mig vantar inomhus för att låta blir er, men det är bara tillfälligt, innan misshandeln börjar igen.
Jag trodde att det var själva bitandet som tillfredsställde något slags oralt behov djupt i mig, men fick häromdagen veta, att det är själva nagelmaterialet man blir beroende av. "Ge mig litet nagel, men fort..." Så kära små naglar, ni ska veta att det är ett sjukdomstillstånd det här, att jag är så elak mot er. Ett beroende långt bortom den fula ovanan.
Men ge inte upp. En vacker dag ska jag, jag SKA, besegra mina demoner, och sluta misshandla er! En vacker dag ska ni växa ut och prdya mina händer, som små smycken. Jag ska måla er i en vacker diskret färg och visa upp er för hela världen. Det är vad jag vill.
Kommentarer
Trackback