ylle - kort och gott

Staket finns det många av. Stora, små, fina, fallfärdiga. Hela landet är fullt av staket. Varför står dom där? Vad är avsikten?

Alla som har djur förstår att staketen är till för att stänga inne dem. Hur skulle det annars se ut - med alla djur springandes lösa på åkrar och i folks trädgårdar? Trampandes i de dyrbara rabatterna, kanske?

Men dom andra staketen, som inte alls är avsedda för att stänga in djur? Är dom kanske till för att stänga   djur UTE? Så att inte björnar, hästar, vargar och älgar tågar raka vägen upp på våra grillaltaner och trappor och skrämmer oss halvt från vettet?

Eller - vill de kanske stänga FOLK ute? Så att de inte lufsar in på våra tomter och stör våra tankar och rör till våra revirinstinkter? Vem vill ha främlingar som glor in genom våra fönster och avslöjar vad vi håller på med därinne i stugvärmen?

Männskor som bott i många generationer ute på landsbygden är inte så noga med staket. Dom vet var gränserna för vettigt beteende går ändå, har det liksom i blodet. Men folk som kommer från storstan brukar vara snabba med att smälla upp sina. Staket alltså. Varför är det så? Har dom som klämmer ihop sig miljontals på en liten yta större behov av att skärma av sig från medmänniskorna, när de kan välja?

Jag har ett staket bara till lyst. En vacker, nygjord Roslagsgärdsgård. Den bildar en liten vinkel nere på ängen. Varje gång jag passerar njuter jag av anblicken. Ett litet stycke konstverk är den. Den har en avsikt också. Prinsen, eller var det grodan, vill ha ett litet lusthus nere på ängen, och staketet ska liksom rama in det. När det nu kommer. Till våren kanske. Då ska vi vara lustiga i övermått. I lusthuset.

Men tills dess är staketet sig själv nog. Varför måste det förresten vara en avsikt med allt?