ylle - kort och gott

Detta är möjligen en egenskap som många eftersträvar? Eller kanske undviker, för att det inte ligger för dem eller för att de helt enkelt inte har lust. För att vi de sista decennierna blivit itutade att  "man ska se till sig själv och skita i andra.." , ja det uttalas väl inte ofta så där direkt, utan mer på omvägar ("satsa på Dig själv.."). Men synsättet anammas av många. Roffa åt Dig själv, men dela för Guds skull inte med Dig... Nå, nu ska vi inte ta i så att vi spricker....

Själv tycker jag att jag är rätt snäll. Generös till och med. Jag älskar att ge presenter, sådana där små, odyra, omtänksamma, i vardagen, när folk inte förväntar sig det. Typ "icke-födelsedags-presenter". Men - jag blir alltför ofta besviken. Besviken när mottagaren av min personliga present inte bryr sig om att tacka en gång. Nu menar jag inte att falla ner på golvet för att tillbe mig av glädje och tacksamhet, utan bara ett litet glatt ögonkast, eller ett lätt "tack" i mungipan. Bara så att jag märker att vederbörande blir glad. Grodprinsen påstår att jag inte alls är snäll då, utan ger av ren egoism. För att det är egoistiskt att vilja ha en positiv reaktion i retur?  Jo, mässar han, för om Du ger med baktanken att någon ska bli glad, så ger Du egentligen för din egen tillfredsställelses skull. Kan det vara så? Kanske har han rätt.

Det finns en mängd situationer när folk är tämligen ohövliga idag. Som med att bjuda igen. När man varit bjuden nånstans så borde det vara rätt naturligt att bjuda igen, ja i alla fall inom nåt års tid?  Eller tacka för senast? Eller svara på mail? En rätt vanlig replik: "Jag kollar aldrig min mail!" (varför i hela fridens namn har då människan en  mailadress, frågar jag mig?)

Så istället för att vara en varm och generös solstråle (vilket jag så gärna vill tro) är jag istället en kallt beräknande egotrippad människa.  Tanken gör mig bedrövad. Jag ska nog sluta att plåga omgivningen med mina presenter. Vem vill klassas som egoist? Eller som en surskalle?