ylle - kort och gott

Tittar ut - solen skiner och det ser fint ut! Går ner för att rida. Tji! Stormen tjuter längs ängarna så att träden ligger ner, nästan (jag överdriver ofta litet grand). Mina två vackra fuxpojkar står och gömmer sig i sin skogsdunge, kanske är det någorlunda lä där? Ropar på dem, och med ett brak kommer de virvlande ut ur skogen. De siktar rakt på mig men stormen gör att de bara blåser förbi, med manarna stående som vågsvall rakt ut från halsarna. De försöker att ta sig tillbaka till mig, men nu har de stormen rakt mot sig, och kommer inte ur fläcken hur de än kämpar med att gå framåt. Jag gör ett försök att blåsa ner till dem, men missar målet jag också och blåser över till grannen. De sitter på sin relativt vindbefriade altan och äter, så jag stannar där och tar ett glas vin. Om det mojnar framåt morgonen planerar jag att försöka ta mig tillbaka till mitt hus.