ylle - kort och gott

Ville bara meddela er detta positiva fakta. För många undrar kanske vad det egentligen är för årstid, när regnet skvalar tröstlöst i de överfyllda hängrännorna, fönsterrutorna immar igen av all fukt och stormvindarna sliter av en hatten om man vågar sticka ut näsan i spenaten.

I förrgår när Lille Hund och jag hämtade posten, hamnade denna förtrollande kvist med vildapelblommor rakt framför näsan på mig. Jag var bara tvungen att rusa hem och hämta kameran. Lagom tills jag kom tillbaka, smög sig solen fram och sände i sin nåd generöst nog ner några ljusa strålar på motivet. För att strax därefter försvinna igen.

Men man får leva i nuet och hålla fast de vackra ögonblicken. För de kommer tillbaka, igen och igen. Vilken tur då att det finns kameror!

Annars saknar jag fortfarande kommentarer, jag är så nyfiken på vilka som släntrar fram över min blogg. Annaa, Rita, Nina, Ina och Ice-brother, er känner jag till. Men ni andra? Vilka är ni?