Ingen julångest i sikte?
Hittills har det gått bra. Förbannat bra! Av någon anledning har jag inte sett en enda tomte och inte heller så många julstjärnor. Kan det månne bero på att jag sitter långt ute i skogen i min ensamhet, dit inga tomtar hittar? Nää, i torsdags var jag ju faktiskt inne i smeten, i Gallerian och träffade min härliga syster Ina. Där var det mest ljus och glitter av alla de slag, och det gillar jag stort. Även Ina har glitter i ögonen. Så synd att hon bor på andra sidan storstan. Men tomtarna lös alltså med sin frånvaro. Lös = ljus = ha ha.
Kanske har mitt tomtefilter funkat, för en gångs skull?
Och i kustmetropolen har jag ju avlagt många besök, för att handla livets nödtorft t ex eller för att gå på lunchlokal med bästisen V. Där brukar man träffa på en snarkande tomteusling i mataffären, men hittills har jag sluppit plågan. Kanske har maskineriet gått sönder, något man kan hoppas på.
Jag har övat i flera år med vättar, de är lättare att stå ut med än tomtar. Riktigt söta faktiskt. Och röd duk har vi ju. Samt juleljus. Eftersom bonussonen firar julen i Skåne så slipper vi spela julsketch i år, vi kan vara alldeles som vanligt. Men Mannen i Mitt Liv vill gärna ha sin skinka, och litet köttbullar. Det kan jag ställa upp på, självklart. Bara jag slipper lutfisken och gröten. Varför måste man utsätta sig för otäcka maträtter bara för att det är jul? Nej, fram med oxfilén och vitlöken och gratängen!
Förresten vill jag att Tomten kommer med en systemkamera till mig. Se där, plötsligt kan jag tänka mig ett kort besök, bara han langar av rätt grejer.
Vadå - finns inte tomten? Fick ett SMS av en annan syster som påstod detta. Konstigt. Har jag då haft tomtenoja hela livet, över något som egentligen inte finns? Det var pappas fel. Han som kom in med den där stela masken och pratade med en konstig röst. "-Finns det några snäääälla barn här?" Jag skrek som en vettvilling och satt gömd bakom stora soffan mest hela kvällen sen. Vad föräldrar kan ställa till!
Nåja, då får jag väl köpa den själv. Kameran alltså. Det är knappt en månad kvar. Jag SKA stå ut, detta år! Njuta av mörkret och av alla ljusen man kan tända. Det är ju inte så dumt, egentligen?
Kanske har mitt tomtefilter funkat, för en gångs skull?
Och i kustmetropolen har jag ju avlagt många besök, för att handla livets nödtorft t ex eller för att gå på lunchlokal med bästisen V. Där brukar man träffa på en snarkande tomteusling i mataffären, men hittills har jag sluppit plågan. Kanske har maskineriet gått sönder, något man kan hoppas på.
Jag har övat i flera år med vättar, de är lättare att stå ut med än tomtar. Riktigt söta faktiskt. Och röd duk har vi ju. Samt juleljus. Eftersom bonussonen firar julen i Skåne så slipper vi spela julsketch i år, vi kan vara alldeles som vanligt. Men Mannen i Mitt Liv vill gärna ha sin skinka, och litet köttbullar. Det kan jag ställa upp på, självklart. Bara jag slipper lutfisken och gröten. Varför måste man utsätta sig för otäcka maträtter bara för att det är jul? Nej, fram med oxfilén och vitlöken och gratängen!
Förresten vill jag att Tomten kommer med en systemkamera till mig. Se där, plötsligt kan jag tänka mig ett kort besök, bara han langar av rätt grejer.
Vadå - finns inte tomten? Fick ett SMS av en annan syster som påstod detta. Konstigt. Har jag då haft tomtenoja hela livet, över något som egentligen inte finns? Det var pappas fel. Han som kom in med den där stela masken och pratade med en konstig röst. "-Finns det några snäääälla barn här?" Jag skrek som en vettvilling och satt gömd bakom stora soffan mest hela kvällen sen. Vad föräldrar kan ställa till!
Nåja, då får jag väl köpa den själv. Kameran alltså. Det är knappt en månad kvar. Jag SKA stå ut, detta år! Njuta av mörkret och av alla ljusen man kan tända. Det är ju inte så dumt, egentligen?
Kommentarer
Postat av: mildamakter
Håll ut - det vänder snart...och en ny kamera gör det säkert lättare att stå ut med julen, vinter och mörkret :o)
Trackback