ylle - kort och gott

Läste just Mia Törnbloms lilla bok "Självkänsla nu!". Först trodde jag, som vanligt full av mina förutfattade meningar, att det var en till hurtig predikar-bok i mängden. Men den här var litet annorlunda och med många klokheter i sig.

Jag tror allt att den träffade mitt i prick i många avseenden. Att låta andra  människors osäkerhet styra min jag-uppfattning, hur dumt är inte det? Det stjäl ju bara energi! Att undra så mycket över vad andra tycker eller tänker, OM MIG, och i sin inbilskhet ens tro att de tänker på MIG? När det i verkligheten är så att man i det stora universum egentligen inte betyder mer än en harlort? DET kan sätta ens problem i rätta perspektiv. Vi är alla så självupptagna att vi har svårt att se mycket längre än näsan räcker. Och jag som har en sån kort näsa!

Att tro att man måste vara på ett speciellt sätt för att bli omtyckt. När verkligt stor generositet i värsta fall kan ge människor ett livslångt dåligt samvete. Vilket i sin tur gör att de undviker en! Visst kan det vara så...

Nää, det är bara att klampa vidare och vara sig själv. Glo sig i spegeln varje dag och älska sina expanderande former och nypa sig i kinden med ett glatt "Vad SÖT du är i dag, lilla älskling!" Även om håret ser ut som lesset Svinto och de gråa stråna invaderar den förut nån-slags-blonda-nyansen. Att varje kväll i en bok skriva upp något bra man gjort under dagen. Som exempel ger Mia "Idag har jag INTE tagit livet av mig..."  Snacka om positiv syn!

Jag ser fram mot ett pärlband av lyckliga, självälskande dagar, där jag på kvällarna ivrigt kan nedteckna i min lilla bok allt bra som jag gjort. "Idag slog jag INTE sönder ett enda glas när jag plockade ur diskmaskinen" eller "jag tänkte inga elaka tankar om mina medmänniskor idag". Tja, varför inte? Kommentarer som förut fått mig att deppa ihop i min ensamhet ska jag hädanefter sätta in på kontot "Vad synd det är om henne/honom som säger så, hon/han måste må riktigt dåligt..." Och så möter jag mitt glada grin i spegeln och betygar spegelbilden hur bra jag är och hur mycket jag kan... Och jag ska ta mina medmänniskor för vad de är, med fel och brister och förtjänster. Den enda människa man egentligen någonsin kan ändra på, är mig själv. Så sant, så sant...

Varför inte? Det kan vara nyttigt att byta perspektiv ibland. Eller som någon sa "Varför gå här i lera och sörja när man kan vara ute på isen och ha det glatt...." Ehh?