Blue blue my sky is blue....
Idag där jag låg med ryggen rakt pladask i vitsippsbacken och tittade upp på allt det blå, så hisnade jag. Så BLÅ himlen var! Och de små vita molntussarna dansade runt däruppe i det blå. Träden tornade höga upp sig, högt högt ovanför mig.
Jag kände mig liten och lycklig och var ganska nöjd, trots allt.
Min älskade Gullefjuns-hästpojke blir kvar, fast jag egentligen har hittat världens bästa köpare. Men Gitte verkar ha förlåtit mig. Jag kan bara inte sälja honom!
Jag vinkade med ena tån och uppfylldes av glädje över att jag kunde. Vinka med tån alltså.
Jag tror att våren är här, trots allt. Fast igår låg energin nere vid fotknölarna, och jag hade ett ok av tyngsta bly över mina axlar. Men idag. Är det annorlunda. Så annorlunda.
Kommentarer
Postat av: skogsfrun
Vacker bild! Jag gillar också markkontakt, mina hundar 4 st gillar mattekontakt. Kontakterna bli häftiga och slutar oftast i hysteriskt skrattanfall. Hundar överallt, under och ovanpå, slick och slörp. Härligt med knapp nöd uthärdligt;)
Trackback