Mer ångest!
Som måttstock har jag underbara Gitte från i vintras. Henne kan nog få mäta sig med. Men henne missade jag p g a min velighet att ta beslut, för jag älskar mina hästar så varmt och djupt. Dumma mig.
Äsch, hur sjutton ska det här gå? Maran rider mig om natten mer än vanligt, kroppen värker. Det gör ont det gör ont...
Jag lovar; det kommer att dyka om någon underbar "Vivi" bara du håller ut. Eller någon "Karin" eller någon "Kristina"! Rätt vad det är så känner du att det är rätt. Håll ut!
Kram från Åsa
JA usch det later svart, tror det ar latt att hitta saker man inte gillar hos alla, nar man sa salja sin underbara van. Men det later som om du gor ratt i salja, man ska aldrig behalla en hast man inte kan ge den motion som den behover. Som Asa sa, "nagonstans dar ute finns nagon som passar!
Det är absolut det svåraste att sälja häst, alltså inte köpa. En sådan misstänksamhet så man blir...trött! Om de tilltänkta ändå vore trevliga och uppförde sig belevat skulle skogsfun inte klaga.
När remontryttarn blev sjuk gjorde vi ett halvhjärtat försök att sälja men ledsnade, nu är han ju bättre så det var väl ödet som sände oss dessa trista amatörer till spekulanter.
Få se vad ödet* har i beredskap åt en Ylle och ett Gullefjun;)
Hoppas maran har lämnat dig i fred. Ha det bra!