ylle - kort och gott

- med skammens rodnad lysandes över mina kinder läste jag i Mia Törnblads bok "Mer självkänsla" om en kvinna som hade för vana att överösa sina vänner med presenter, "förmodligen för att göra sig populär, hon har kanske känslan av att inte duga själv, att komma på besök ensam utan presenter skulle kanske inte vara lika bra?"
Det kunde vara jag! Jag ÄLSKAR att ge bort presenter, och gärna då litet speciellt uttänkta, eller allra helst där den egna kreativiteten fått jobba.

Men Ljuset I Mitt Liv har redan tidigare kommenterat min besvikelse när mottagaren knappt tackat för det den fått. "Varför förväntar Du Dig tacksamhet och glädje, då ger Du ju inte av givmildhet utan egentligen är det själviskhet Du visar..." säger han.  Så sant! För jag blir antingen skitsur, besviken eller riktigt ledsen om jag inte ens märker att mottagaren blir glad. Vad ska då givandet tjäna till? Jag förväntar mig inte alls någon present tillbaka, bara en reaktion.... men också det är förmodligen för mycket, i många fall.

Så jag har helt resolut givit mig själv present-förbud. I första hand i ett par månader, men kanske livet ut? Ibland kan jag t o m märka att mitt presentande gör mottagaren missmodig, "hur ska jag kunna återgälda det här?" Då har jag i själva verket åstadkommit något negativt. Och det var verkligen inte meningen.

Så nu är det slut! Glöm presenter från mig! Istället tänker jag överösa mig själv med allehanda presenter, för jag VET i alla fall att JAG uppskattar dem!