Ett läkarbesök jag kunde varit utan.
Väntetiderna är långa, och när jag äntligen fick en tid kändes det bättre, så jag tyckte att det skulle vara skämmigt att störa en läkare med krämpor som liksom inte gick att ta på. Avbokade tiden alltså. Vad tror ni hände? Jo dagen efter återkom värken förstås, starkare än någonsin. Samma sak hände en gång till. Avbokade även då. Men när värken återkommit med förnyad intensitet ringde jag och förklarade det hela för en förstående person, som gav mig en ny tid nu i maj.
Jag var där idag. Den tiden och kostnaden hade jag kunnat spara mig. Förstås. För givetvis var det inget akut läge nu. Men jag betalade snällt mina 260 spänn och satt och väntade i över en timme, allt var givetvis försenat. Jag var nästan på väg att gå, jag är ibland mycket otålig och stod dessutom felparkerad utanför sjukhuset, när läkaren äntligen anlände. Ung spoling - får man inte säga högt, men det var en mycket ung man. Han bände och böjde mitt ben och tyckte att jag var mycket rörlig och vig. (Det går jag väl tacka Lille Hund och Ponnypojkarna för!)
Det gjorde visserligen ont när han petade ena fingret rakt in mellan fettsvabblet bakåt skinkan, men slutsatsen han drog var att det "bara" var en muskelinflammation. Sedan 15 år? "Ta en Ipren..." Jag blev mållös. Visst är det superbra att diagnosen inte pekar mot förtvinade och deformerade leder, men... kan det verkligen vara sant?
Jag gick därifrån och svor att aldrig aldrig uppsöka någon ortoped någonsin mer, om jag kan undvika det. Mina tidigare ortopederfarenheter är tyvärr inte heller så positiva. En gubbe bände nästan av min skadade arm och uppmanade mig att "träna mer" när hela armen i själva verket blivit helkajko vid en ridolycka. Samma arm krävde sedan flera operationer för att om inte återställas helt så i alla fall få tillbaka det mesta av rörligheten. En annan gång konstaterade en ortoped att mitt armbrott minsann inte var något armbrott. Jag fick gå med bruten arm i en månad, tills min veterinär konstaterade att den visst var bruten och tvingade mig att söka sjukhusvård!
Min husläkare får väl duga även i fortsättningen. Han är i alla fall respektfull och vänlig.
? vad du ska ha är en remiss till magnetröntgen d.v.s. om du absolut vill veta vad det är för fel. Du är väl inte så ålderstigen vá? jag har liksom gett upp och lever med sviterna efter "ungdomssynder" som ridolyckor, dålig arbetsställning, dumma gymnastiska lekar som barn för att nu gå i barndomen;)Det blir alltid bättre framåt dagen...för mig.
Kom att tänka på en sak...du kanske är på sniskan* som jag! d.v.s. jag har ett lite lite kortare ben. Det blev bättre med ett inlägg i den sidans sko, ...var är inlägget nu måntro?
Javisst är jag på sniskan, helt klart! Det konstaterade en kiropraktor och började DRA i mitt ben, det här hände för 5-6 år sedan. DÅ fick jag verkligen snoront i höften, det satt i länge. Vad bra att Du påminde mig om det, självklart ska jag prova med ett inlägg!!! Hurra!!! För Dig! Ylle