Min häst har fått mål i mun!
Nu har han - äntligen - börjat göra sin stämma hörd! Efter fyra år i min ömma vård, har Gullefjun börjat gnägga. Jag som trodde att han inte kunde säga ett knyst. Och sen han väl upptäckt fenomenet är det ingen hejd på det... Här gnäggas det högt och gällt morgon och kväll. Ljudet tränger t o m igenom de tjocka timmerväggarna i stugan och matte skyndar ut för att hörsamma kallelsen. Naturligtvis gällde det att jag skulle öppna in till betet! Här är talaren ifråga, på denna bild håller han emellertid klaffen (det var för en tid sedan, innan han upptäckt att han kunde tala)
Ser att Du har botaniserat bakåt i min blogg, skogsfrun! Känn Dig välkommen, in i min själs mörkaste skrymslor he he....
Skrymslen skrämmer inte en skogsfru van vid storskogens salar:) Vinsten i senaste fototävlingen får överlämnas via e-posten eftersom reklam inte godtas på bloggen! Skriv en rad till ovanstående så..
Ack Gullefjun, varför har han inte gnäggat till förrän nu då?
Ni hästvänner upphör aldrig att förvåna mig! Hur kan han ha väntat fyra år till gnäggandet? Kan inte alla hästar gnägga så fort de föds eller är det så att han har blivit illa behandlad o hamnat i en chock?
Han har varit ganska så nedtryckt av sin despotiske kamrat, kanske har han inte hämtat kraft och mod förrän nu. Efter att jag "nästan" sålt honom i vintras så har vi mötts på ett annat plan och han har blivit både öppnare och gladare, övertygad om att han har min eviga kärlek.... = sant!
Visst är vi litet knasiga, vi hästmänniskor. Men jag står för det!!!
Ylle