ylle - kort och gott

Mannen kom häromkvällen glädjestrålande hem med ett nytt duschhandtag. Nu är han ju man, och som sådan mycket svag för nya elektroniska och batteridrivna leksaker. Men ett DUSCHHANDTAG?

Han provduschade genast och meddelade att nu kunde jag minsann ställa in tre olika duschstrålar. -Jaså, svarade jag med en gäspning, ja det har jag ju längtat länge efter... Jag försökte att inte låta lika uttråkad som jag kände mig över den braskande nyheten. Och vad var det för fel med befintligt duschhandtag, det har fungerat utmärkt de sista femton åren....  Själv är jag EMOT förändringar bara för förändringens skull....

Men den riktiga chocken träffade mig när jag skulle duscha nästa gång. Duschhandtaget hade storleken av en mindre tallrik, och var tungt som ett ångstrykjärn. Det var helt klart av storlekn XL. Och otympligt som ett strykjärn var det också. Med möda lyckades jag föra tallriken över mina kroppsdelar, men där vi kvinnor behöver duscha oss med ett litet smidigt handtag, där var det tji att komma till med detta tallriksstora monster. Trots att jag är (var) en van ryttarinna var det svårt att stå så hjulbent.

Tycker Du att jag har blivit så TJOCK att jag behöver detta duschhandtag för att nå över min enorma kroppshydda, eller vad, skrek jag uppretad från duschkabinen. Det är ju så TUNGT!!!!    Mannen satt där som ett stort frågetecken. Vadå tungt? Vi har helt klart olika kroppsstyrkor, och dessutom emellanåt olika uppfattning om saker och ting och hur praktiska de är.

Det här duschhandtaget kan helt klart orsaka schismer. Jag vill inte ha det, och inte heller budskapet jag inbillar mig följer med det... För att trösta mig tar jag en chokladbit till. Så om en månad behöver vi kanske en XXL?