ylle - kort och gott

Jag kan inte hjälpa det, men engelsk humor är helt enkelt bäst! Såg "Little Britain" igår på tvåan. Osmakligt, vidrigt, äckligt, ja - men dödsroligt! Och ännu mera programmet därefter "Trigger Happy TV" med Dom Joly. Jag bara vred mig av skratt så att jag nästan storknade. Knasiga scener som oskyldigt folk utsätts för, och hur FLATA alla är då! En gorillautklädd människa tar någons barnvagnsinsats, flyr genom parken, och slungar ut det lilla barnet (en docka förstås) och den förtvivlade fadern jagar efter. Vad gör omgivningen? Gapar och står där med öppna munnar! Inte en enda griper in eller säger nåt.

Och jag som trodde att det bara var vi svenskar som var så flata!

En annan scen: En man klädd i fängelserandiga trikåer och försedd med Björnliganmask för ögonen, försöker förtvivlat att klättra över en hög mur in till en flott fastighet. Han undrar om inte de förbipasserande kan hjälpa honom, han "har just köpt huset men tappat båda nycklarna.."  Ingen reaktion, eller mer då skygghet och undflyende. Med nästa förbipasserande försöker han få hjälp att komma över muren "för att kunna komma in och hjälpa min mormor som svälter, och katten behöver också mat..."  Ingen hjälp får han där heller.

Nu vet man ju inte hur många scener de tagit där folk kanske varit mer aktiva och även svarat, de väljer förstås scenerna de visar. Men ändå.

När svenskarna försöker sig på motsvarande, tycker jag att det bara blir klumpigt och plumpt. Mer åt buskishållet, typ folklustspel, äckliga gubbar som gör obscena rörelser med underlivet och sånt. Å fjolliga fruntimmer.

Är det nån mer som gillar engelsk humor?

Förresten, i natt drömde jag att jag blev avvisad från tunnelbanan för att jag var för FET. Dags att banta!!!