Mina första pelargoner
När jag fyllde år i mars fick jag två pelargonsticklingar i present. Och inte vilka som helst, utan en "Mystery" och en "Springfield black". I åratal har jag beundrat min granne Veronicas fantastiska "raspelargoner" därnere i deras växthus, och just de här sorterna gillar jag bäst, riktigt mörkt röda, nästan mot svart.
Jag har aldrig tidigare haft "riktiga" pelargoner, bara såna där "sommarbroilers" som blommar över sommaren och sen tar slut helt. Nu är frågan om jag kan få dessa att överleva. De senaste tio åren har mina "gröna fingrar" inte varit så där väldigt framgångsrika, de blommor jag fått har dött inom en snar framtid, och de enda jag lyckats klara har varit mina gröna små "bonsaiträd" som mot alla odds fortsätter att leva och vara gröna.
Så här ser sticklingarna ut idag: (katten i bakgrunden är ur Hermine Kellers förnämliga djurskulpturkollektion)
Mystery är den litet mindre till vänster. Den som verkligen prunkar är "Springfield black". Så här vacker ska den bli när den blir stor....
Åh, vad fin. Snälla när den blivit stor kan väl jag få en stickling :-)