ylle - kort och gott

Ylle sällade sig nyss till skaran (Skogsfrun bl a) som ägnar sig åt originell stjärnskådning, nämligen plötsligen liggandes på rygg på Moder Jord, tittandes upp i allt det mörka, översållat med små tindrande stjärnor. Man kunde tro att stjärnorna kom av själva fallet, men så var inte fallet (vitsigt va?).

Där kom jag oskyldigt släntrandes från pannrummet, när plötsligt marken försvann under mina fötter,  som tur var föll jag bakåt och inte framåt på mina redan så illa åtgångna lemmar. Vad paff man blir där man ligger. Stjärnhimlen var ganska grann att skåda, men den påträngande blöta känsla jag fick (var ute i bara underställ) tvingade mig att snart kravla mig upp.

Den första kroppsdelen som träffade Terra Firma var min väl tilltagna bakdel, vilket väl i någon mån lindrade det hela. Tyvärr föll också huvudet rätt hårt och nacken fick sig en kyss som ännu känns. Så något snopen förpassade jag mig in för att ta av de drypande våta kläderna och få i mig en kopp tröstande te.

Vilken hårdhänt start på dagen!

Varje gång jag ramlar så här, hoppas jag på att smällen ska få saker och ting i skallen att lägga sig i sina rätta lägen. Men tji!