Huvudet upp och fötterna ner!
Helgen har tyvärr inte innehållit några seriösa häst-aktiviteter. Småflickorna fick nöja sig med det allra nödvändigaste, och hästgossen därborta på Bygget får klara sig utan mattes glada tillrop och omsorger.
Lille Hund fick sig en långpromenad både lördag och söndag genom den pudelägande grannens försorg. Och husse hade häcken full att servera Ylle mat och dryck och lägga varma plädar över hennes lekamen.
Huvudet dunkade mindre det gångna dygnet, fast det kändes som om det satt litet löst på halsen, så jag får hålla i det (huvudet alltså) när jag lägger mig eller reser mig upp.
Har tankarna klarnat då? Ja, mina första förtvivlade och desperata planer på en hästlös tillvaro i en madrasserad lägenhet har lagts på hyllan. Nu förstår jag att detta liv på landet är mitt öde. Det finns ingen återvändo. Det må bära eller brista. Men jag hoppas förstås på att det bär i många år än.
Ja låt oss verkligen hoppas att det bär dig i mång år..kan inte tänka míg dig i en lägenhet..men man vänjer sig i och för sig med allt...
ha det gott
Men stackare! Jag tror bestämt att det är något du inte berättar. Vill minnas att du älskar Let´s Dance. Det är väl aldrig så att du försöker dig på lite samba och quickstep där i leran och halmen!? Då kan man slå rejäla vurpor :-) Sveipur gick kanonfint på kurs i lördags. Men när det var dags för andra passet vägrade han att bli hämtad. Jag fick ta Neisti istället. Annars hade jag fått ägna en kvart åt gyttjebrottning. Stövlarna fastnar i decimeterdjup lera. Fast ikväll är det stjärnklart och minus en grad - så hoppas hoppas det blir kallt inatt. Blir tokig på den här leran! Krya på dig kramar!