ylle - kort och gott

Bakgrund: Min man är en riktig pedant. Visst blir jag ledsen om jag upptäcker en repa i lacken på nya bilen, men annars har jag lärt mig att ta det mesta med jämnmod. "Det är bara världsliga ting" brukar jag upprepa som ett mantra, när något går sönder som inte var meningen. Det lärde jag mig av Karlsson på Taket.

Min man är annorlunda. Han kan gå i bitar över en sprucken tallrik eller en fläck på duken. Så när jag målar brukar jag hålla till utomhus. Jag är nämligen en sådan som målar på ALLT, även det som inte skall... färgen har en förmåga att flyta ut över alla ting som finns i närheten, även kläder och händer och sånt.

När jag så igår skulle måla några nya hästborstar i fin guldfärg, beslöt jag mig för att göra det i pannrummet. Det är ju litet för kallt för att måla utomhus just nu. I pannrummet torkar dessutom allt rekordsnabbt.

Ordentligt bredde jag ut tidningar som underlag. Men - attans - när jag skulle skaka den lilla burken med guldfärgen så åkte locket av ! - och en stor fläck vacker guldfärg befann sig på golvet. Omöjlig att avlägsna. Men pannrummet vann verkligen på färgen, så på stört bestämde jag att senare i år måla hela golvet guldfärgat. Så snyggt!

Så här blev borstarna:


När så mannen kom hem, mötte jag honom i hallen med ångerfylld min. "Du, jag spillde guldfärg över hela golvet i Nils (det är vår gäststuga) och det kom visst litet i Din verktygsväska också...." sa jag och lät ledsen. Jag såg hur håret reste sig på mannens huvud och han blev likblek, munnen hängde halvt öppen.

Just när han såg ut att gå in i chock, skrattade jag och tillade: "Nää förresten, det var ju i pannrummet, jag bara skojade!"  Effekten blev omedelbar lättnad.

Ett gammalt knep det där. Börja med nåt mycket värre, och när Du sen avslöjar det som verkligen hände, så blir reaktionen enbart lättnad. Och hela tillvaron blir trevligare!


Vackert guldfläckat pannrumsgolv.