ylle - kort och gott

Någon gång mellan varven lämnar jag Pudelpojken till en riktig proffsklippare. Igår var vi i Uppsala på Trimkompaniet och se så fin han blev!

På någon mystiskt sätt lyckas de få hans päls att se ut och kännas som sammet. De små små tassarna blir också så rena och fina, något som jag tycker är så gott som omöjligt att lyckas med. Det är så smått och jag är rädd att klippa i skinnet,   jag är osäker och det utnyttjar Pudelpojken ögonblickligen genom att pipa ynkligt och verkligen få mig att sluta försöka.



Han är rätt så karsk och självmedveten, den Lille, men se så han poserar! Jag har försökt att lansera honom som hundmodell, men ingen har nappat. Vilket jag tycker är konstigt! Söt, liten, fotogenique och van att posera, kan det bli bättre?

"Å sen så vill jag att det ska finnas hundgodis i mattes ficka jämt..."   Sammie håller valtal uppe på stenen? Eller garvar han bara i största allmänhet över livet och den vackra kvällssolen?

igår morse kom Lille Hund linkande på tre ben, när han äntligen tog sig för att ta sig ur mammakartongen.. Vadå kartong? När killen var liten valp sov han först i en kartong nedanför hussens säng, så att hussen skulle kunna hålla handen nära den lilla varma och vilsna valpen.. sedan dess säger vi alltid "kartong" om de ställen eller sängar där lille hund behagar sova. Inte konstigare än så!

Nå, han kom ur kartongen hoppandes på tre ben och med ett ömkligt uttryck i sitt lilla söta ansikte. "Stackars mig", typ. Jag lyfte genast upp honom på bordet och klämde noggrant igenom benet han höll upp, ingen svullnad, ingen tagg i tassen, ingenting. Ingen större reaktion från honom heller, när jag klämde.

Det var till att lyfta honom upp och nerför utetrappan för kissningarna. Vilken tur att han är så liten! Men det känns pyrt när han har nåt fel. Tänkte att jag ska vänta nåt dygn innan jag far till tant veterinären, förresten så går hon inte att nå efter telefontiden på morgonen, och knappt då, för hela världen ringer visst till henne...

Senare på dagen får jag för mig att jag ändå ska kolla en gång till. Klämmer mig in mellan de pyttesmå tårna, och vad hittar jag där om inte en vedervärdigt stor smällfet fästing i storleken av ett blåbär. Där har vi boven! Fästingen bärs i triumf ut till handfatet i badrummet där jag utan pardon smäller honom med baksidan av nagelborsten. PANG - explosionen var enorm, massor av blod, hundens blod, strömmade ut över det vita.

Tar ut lille Hund på promenad, han hoppar fortfarande på tre ben, men efter någon minut märker han att det inte gör ont längre och börjar gå normalt. Skönt. Fästingar - jag avskyr dem. Vad är de bra för?

Nu har gossen framträtt på bild i Amelias fototävling för hundar  (tack Gitte!) Så om Du vill, gå gärna in på hemsidan  Amelia.se och kolla in och rösta på honom....  snabbt bara, för sista dagen lär vara på måndag.  Har jag visat den här bilden förut?



DENNA bild är i alla fall nytagen, visst går han bra ihop med höstlöven?

Sorry Plupp, men bilder på DJUR kommer alltid att dyka upp här i min blogg...  Nina, kul att se Dig! och Åsa, duktig flicka som lämnar en hälsning! Ann-Louise är flitigast! Med risk för att upprepa mig bara MÅSTE jag visa en bild från igår, då jag återigen badade den lilla teddybjörnen...  han blir bara så underbart fluffig så man måste krama om honom - vilket kan göra honom rätt förnärmad. Liten må han vara, men integritet har han!

-en liten livsyttring från er som tittar in på min blogg? Häromdagen var det hela 32 stycken som hade den goda smaken. Men vilka är ni? Vad vill ni? Med risk för att bli tjatig så tycker jag nog att det kan vara lämpligt med ett litet litet hej i alla fall... eller??????  Ann-Louise bad om flera Sammie-bilder. Ska bli! Vassego:



Nybadad men tämligen oklippt!

Om ni undrar var Lille Hund hållit hus under mattes häst-tumult så finns han här! Lugnt tuggandes på en pinne och med sin bästa leksak Mullvaden (fast husse påpekar hela tiden att det är ett näbbdjur).

Han är alltid på ett strålande humör och alltid lika upplagd för en promenad. Om man säger "gå ut" eller "promenad" så flyger han upp och rusar till dörren,  "JA JA JA!!"  Men så är väl de flesta hundar?

Små solstrålar som ser till att göra livet glatt för sina människor!

Sammie småpudel har ett märkligt beteende. Får han nån större bit ätbart, så går han genast och gräver ner det. DET är väl inte så konstigt, finns väl med genetiskt liksom, att spara bytet. Men - har han väl grävt ner det, så sitter han förväntansfullt med lysande ögon och tittar på mig så att jag verkligen ska SE honom. Sen ska jag fråga "Var är korven (köttbiten, whatever) -och då springer han prompt iväg, kollar så att jag tittar hela tiden, och gräver upp matbiten för att sen komma och äta upp den framför mig. Varför - ni hundkännare?


Kolla nu då matte!!!


-så ska jag hämta korvbiten



Här är den!



Jag har en koooorvbit... tra la la

Sammie har fått en ny lekkamrat i våra vänners lilla schnauzerflicka BELLA. De är ungefär lika stora och leker superbra tillsammans. Men när man glömmer att ställa in kameran på kort tid så blir lekbilderna rena suddet, fast på sätt och vis får man en verkligare bild av hur leken är då.....

-speciellt er som lämnar spår här på bloggen!

Även övriga läsare får förhoppningsvis en bra helg. Lille Hund firar med krans som sig bör. Kram på er!!!  Ylle

Lille Hund pustar ut efter gårdagens övningar. Vi var på besök hos vår nya underbara veterinär. Vår förra dog alldeles oväntat och alldeles för tidigt och lämnade ett stort hål efter sig. Men nu har vi hittat en som kan fylla det. Hon heter Mathilda. Bara det!

Lille Hund har lätt att få tandsten och matten är alldeles för dålig på att skrapa och borsta de pyttesmå tänderna. Så tandstenen får tas bort med ultraljud. Så fint och rent det blev i hundmunnen!

När han ändå var plakat där på bordet så kollade hon analsäckarna också. Där fanns en hel del illaluktande gucka. vi höll på att storkna när det kom ut och bara STANK.. Sån tur för Lille Hund att han var sovande och slapp uppleva den förödmjukande behandlingen med ett finger i lilla stjärten...

Så nu är det fräscht och rent och Lille Hund njuter av livet. För att inte tala om husse och matte....

Så här glad är Sammie när han sitter med sina flickor runt sig...

Det lilla skogstrollet skulle klippas häromdagen. Visst är han söt när han är så här långhårig, som en liten teddybjörn.. Men, när det blir varmt är det förstås jobbigt att ha all denna päls.



När han blivit klippt är bara halva hunden kvar!



Men man märker att han tycker att det är skönt! Den som var så här flink med saxen är grannen Ve. Hon har två pudelflickor som Sammie är omåttligt förtjust i. Man behöver bara nämna ordet "flickorna" så far han mot dörren. "Nu - nu - ska vi gå dit NU?" Fast ibland bryr han sig inte om att fråga. Han bara spankulerar dit, när man är upptagen med något annat. Han är en självständig individ, den lille!

Sammie är en mycket liten dvärgpudel, hans pappa Orange Sixten var nämligen en Toypudel (upp till 28 cm i mankhöjd) och mamman var dvärg. Sammie själv är 29 cm över havet. Men han tror att han är i en rottweilers storlek - minst!

Han är nu 7 år gammal. Från att ha varit ganska så svårfödd i yngre dagar (husse låg ofta på golvet bredvid honom för att få honom att vilja äta överhuvudtaget) så har han idag en kolossal aptit och äter allt. Det finns ingen hejd. Så har midjan också vuxit litet över normalmått (vilket elaka människor aldrig missar att påpeka...)

Han gick sin första kurs vid 6 3/4 år, nämligen en dressyr-clicker kurs hos Cattlin vid Johannesbergs Slott i höstas. Det klarade han med den äran, matte var omåttligt stolt men det mesta berodde nog på just att matte fokuserade.

Han är en ute-man och vill allra helst ligga på trappan till timmerhuset där han spanar dagarna i ända.




Han är alltjämt mycket lekfull och har en hel korg full med allehanda leksaker, de flesta har han varit med och valt själv. Rosa kaninen, mullvaden, gubben och luddbenet är favoriterna.

Sammie har en flickvän, och det är grannens bruna mellanpudeltik Vissla. När de träffas ställer de sig alltid på bakbenen och kramas med framtassarna. Gulligt!

Sammie har aldrig haft sönder en enda sak i hemmet, det busigaste han gjort är att han ibland biter litet i en matta. han blev också rumsren på drygt en vecka, trots att det var vinter och kallt ute när han var valp.

Sammie lägger sig vid 20-tiden på kvällen och sover hela natten igenom.

Kort sagt, han är ett SANT UNDERVERK  tycker matte och husse!

-sa Ann-Louise. Visst, jag har en uppsjö av bilder. Här är han i vintras på favoritutkiken, soffan i vardagsrummet. Nyklippt och allt!



Ha ha, hon KUNDE INTE hålla fingrarna borta från bloggen mer än et par dygn... var det så länge???

Efter klickerkursen vi gick hos Cattlin på Johannesberg har Lille Hund blivit träningsgalen! Speciellt om det vankas torkad blodpudding i samband med träningen...   Favoritsysselsättningen består av att jag ropar "hoppa stenen!" och då rusar han upp på närmaste sten eller stenliknande föremål och ser förväntansfull ut.

Visst ser han ut som ett litet mosstroll!

Tänk vilka billiga nöjen det finns!!!