Skärtorsdag kl.7.00, minus 5 grader

Vaknar av kramp i ena vaden. Lille Hund sover på mitt ben eftersom husse är på konferens. Då görs det undantag för sängsovande, annars har hundet en egen säng han får sova i.

Klockan är 7, dags att gå ner till småflickorna. Solen strålar ute, vi närmar oss ljusare tider! Det är ovanligt kallt och har snöat litet lätt under natten. Hästflickorna väntar otåligt på att bli utsläppta. Jag lägger ut hösilaget i deras foderlådor och öppnar boxdörrarna.

image297

Ser Du det lustiga schackmönstret på Nyponrosmunnen? Rosa -mörkt-mörkt-rosa...


Nyponros susar iväg på sina långa ben, hon vill välja foderplats först, men hon har som vanligt ingen chans...

Med ålderns rätt bestämmer förstås treåriga Cinnamon.


image298

image299

I förrgår skulle veterinären ta bort Cinnamons vargtänder. De visade sig ha rötter nånstans neråt hovarna... satt nämligen som berg! Veterinären bände och ruckade, men tänderna vägrade att ge sig. Efter en timme hade jag god lust att säga att vi struntar i alltihop, men det var ju så dags... och vargtänder BÖR tas ut, om man någon gång vill ha ett bett i munnen på hästen. Cinnamon hade redan visat stort obehag när vi provade med bett, så det var bara att hålla ut och få det avklarat.

Efter tre timmar och åtskilliga påfyllningar av det lugnande medlet var den vänstra vargtanden ute, det var en riktig baddare till rot. Den högra var rätt lös, men vägrade ändå att släppa taget. Den som gav upp först  var veterinären, som ska komma tillbaka inom kort med en hästtandsexpert. Teorin är att tanden ska lossna lättare om den får sitta någon vecka.

Jag var helt färdig efter att ha försökt hålla upp ponnyhuvudet den sista timmen. Har du en ANING om hur TUNGT ett ponnyhuvud kan vara, när innehavaren är sederad och inte håller det av egen kraft?

Igår morse var jag orolig för hur Cinnamon mådde, skulle hon kunna äta, hade hon ont i munnen, kunde det infekteras och ge feber? Men det märktes inte ett spår av obehag. Ingen svullnad, och Cinnamon kastade sig på morgonmålet precis som vanligt. Det måste ju KÄNNAS tycker man, men hästar har en otrolig förmåga att stå ut med obehag. Man kan undra varför somliga hästar har vargtänder och somliga inte. De är lika onödiga som våra visdomständer...


Ett förtydligande

Får jag bara göra ett förtydligande vad jag menar med "högkvalitativ lösdrift"?

Jag menar då INTE att hästarna släpps ut vind för våg och får klara sig själva, kanske med tillskott av några möglande storbalar hö eller hösilage som körs ut och ställs i leran.

Jag menar att hästarna ges minst samma omsorg som om de stod på stall, dvs visiteras och sköts varje dag. De fodras individuellt efter behov, inte efter mottot "Den starkaste får mest..." Detta kan innebära att man får ta omaket att skilja hästarna åt vid utfodring alternativt  binda upp dem.

De ska ha möjlighet att gå in i en vindskyddad ligghall med gott om plats för alla i flocken. Ligghallen skall hållas ren och alltid ha gott om torrt strö att ligga i. Om det inte finns gott om skuggande träd i hagen, måste ligghallens tak isoleras för att skydda hästarna mot värmen under sommaren. På sommaren kan hästarna behöva hjälp att skydda sig mot insekter med t ex flugspray och flugmasker som skyddar ögonen och gärna även öronen....

Hagarna ska vara så stora att

hästarna ska kunna röra sig fritt i alla gångarter. Man räknar ca 1 hektar per häst, något som tyvärr sällan efterföljs. Staketen måste vara hela och av sådan kvalitet att hästarna inte skadar sig på dem. Om möjligt skall hagarna mockas sommartid för att hålla parasittrycket nere.

Det är stor skillnad på lösdrift och lösdrift....


"Mitt bord"? Skogsfrun? Nåja, jag är otroligt intresserad av hästars välbefinnande. Nu har jag fått ösa ur mig.....


image292
Glada hästar får gå på bete som är det naturliga för dem

image293
Lösdriftstallet skall hållas rent och väl bäddat, gärna med halm

image294
En välsittande flugmask skyddar hästens känsliga ögon mot flugor och otyg


Grådaskig måndagsmorgon

Grått och dimmigt i morse, men inget regn, hurra!
image287

Frukosten är serverad. Tänk, det är aldrig svårt att komma upp på morgonen när flickorna väntar!
image288

Men Nyponprinsessan vill hellre norpa mat från skafferiet:
image289

Ordningen återställd:
image290

Och båda flickorna äter på rätt plats!
image291

Vattenträning

image284

Min mail förgylls allt som oftast av glada mail från Sveipurfronten. Igår anlände ett antal bilder. Det som gossen verkar ha svårast för, är att kliva ut i vatten. Alltså tränar Gitte med hästrumpan vänd MOT vattnet, till att börja med. Det är så underbart att höra att han trivs, och att Gitte är nöjd. Sveipur har också fått en riktig bästis, Nisse (Nesiti),  som dessutom ser ut som en spegelbild. Här ser ni Gitte och Sveipur till vänster på bilden, Nisse med medryttare till höger.

Unghästutbildningen?

Undrar ni vart rapporterna kring Cinnamons utbildning tagit vägen?
Vi har tagit ett break, eftersom veterinären konstaterade att hon hade rejäla vargtänder, vilket förklarar hennes ovilja mot bettet.
De ska tas bort kommande vecka, och ett bra tag är det alltså grimma som gäller. Har också lasttränat henne litet grand. Vi är ute och går och tittar på litet olika konstiga saker som kan skrämma en liten häst.

Nyponros får träna sig i att vara ensam i hagen då. Med henne gör jag för närvarande minsta möjliga, eftersom hon är så full av energi och ungdomlig trots. Jag grubblar istället över om hon inte skulle må bäst av att vara i en flock med jämnåriga, så att hon får leka och rasa av sig. Cinnamon är inte så värst lekfull, och jag har då ingen lust att vara sparrande hästkompis. Jag klarar heller inte av det fysiskt. Man är väl inte 20 heller!

image283

Cinnamon med det illa tålda bettet, då i höstas.


Gamla vänner....

- är som ingångna skor....   (man trivs med dem alltid)

Träffade min "ungdomsvän" Karin L idag, det var längesen, men tänk -   vissa människor återknyter man kontakten med direkt, utan några konstigheter! Och utan att behöva dilla om hur det var för 20 år sedan!

Vi gick upp till fornborgen med hundet och Cinnamon och skulle ta några uppställningsbilder. Vilket strålande väder vi hade!  Det blev väl inte så tokigt?
image280
Det här fotot tog Karin

image279
-och det här tog jag. Visst är hon FIN, Cinnamon....?


- image278
Karin fick återknyta kontakt med hästar, som hon p g a allergi inte längre kan umgås med...

Hjärtans fröjd

Hästflickorna är lyckliga nere på fjolårsbetet. Att se hästar i rörelse är en skönhetsupplevelse, och att se dessa två smidiga varelser galoppera omkring på lätta ben är lyckan på jorden. Welsh mountainponnyn har en rörelsemekanik som verkligen skiljer sig från islandshästens...

Man kan inte klaga på deras rörelser, och då har jag ändå inte kunnat knäppa nån riktigt bra bild...

image271

image272
Nyponros i en minst sagt luftig trav...

image273

Visst börjar hon se vuxen ut, Nyponros?

Tack tack

image269

Det råder frid i hagen så länge flickorna går nere på gammelförnen. Kan man ha nosen i backen så är det inget kul att slösa tid med att bråka....

TACK för alla glada tillrop! Det känns bättre idag, jag har lagt annonsfilandet åt sidan. Och tack Gitte för reikkin Du sände, den gjorde bestämt nytta!!!!

Finfina ryttarinnor

Jemina och Julia har varit och hälsat på två dagar denna vecka. Eftersom de är hästintresserade, har de suttit i sadeln en hel del. Vhiskur får börja bära (lätta) ryttare igen, och han bara ÄLSKAR att få gå ut i skogen!

image266
Till vänster Jemina på 'vhiskur, till höger Julia på shettisen Spöket.

image267
Och idag red Jemina Idde (t v) och Julia red Vhiskur..

image268
-och sen borstade de Cinnamon som njöt i fulla drag. Och Jemina gjorde första ridövningen, hängde över Cinnamons rygg. Det gick alldeles utmärkt!

SOS - jag skulle behöva litet kharma

-och massor av goda energier! Finns det nån som har sånt över? Skicka det då genast!
Det känns litet deppigt nu.
Hästarnas bråk alltså.  Hade besök av några små snälla flickor igår, och då blev det ett riktigt ståhej i hagen. Båda hästflickorna gick igång på alla cylindrar, och mattes arga tillrop gjorde ingen nytta alls. Båda ville bli klappade, genast, och helst av alla besökarna samtidigt. De uppförde sig skrämmande aggressivt.
Något måste göras.

Finns det inte någon plats därute där Nyponros skulle kunna få leka med jämnåriga?
Med goda hästvana människor, bra foder och suveräna hagar?
Men det vet jag ju inte, om jag inte annonserar.
Vill inte.
Får inga svar. Bryr sig någon?
Har mardrömmar varje natt.
Min bror har börjat kalla mig för Hästhandlar´n. Jag uppskattar inte skämtet alls. Vilket skämt?
Något måste göras, vill inte!
Jag vet, det finns värre problem här i världen. Men inte för mig just nu! För i mitt Hästparadis så ska solen skina, fåglarna kvittra och alla vara vänner!

image265
Glada flickor i ösregnet i dag, i sina lila kostymer nere på gammelbetet.

Och bråket då?

Om ni undrar hur det går med flickornas bråk? Det är stundtals litet bättre, inbillar jag mig. De bråkar förstås inte hela tiden, mest när jag är inne hos dem. Båda vill att jag klappar dem, berömmer dem, tar ut dem för borstning och promenad/tömkörningsövning. Jag vill inte skiljas från någon av dem, men grubblar vidare. Hur ska jag kunna ta hem islandspojken, när inte flickorna kan hålla sams? Blir det inte rent kaos då? Kanske ger sig båda två på lilla Nyponros? Borde hon inte få komma nånstans där hon har jämnåriga att leka med? Hon är ju så lekfull, men Cinnamon är mer treårigt tant-tråkig och svår att få igång...

Förutom när hon "läxar upp" Nyponros, som här:
image263

Men ibland kan det se ut så här också:
image264
Snälla hästflickor?

Liten blir stor

image258
Nyponros börjar se mer ut som en åring nu än som en skranglig fölunge. Snart fyller hon ett år, ja på hästars vis blir de ju alla ett år äldre vid nyår, men på riktigt, menar jag.

Cinnamon är en mogen treåring.
image260

-som älskar att få på sig selen och komma ut på tömkörningsövning....
image261

men när matte kallar är det lilla Nyponros som kommer i full galopp minsann:
image262

Tittut

image257

Vad gör Du där bakom stallet matte?

Smuts-ros

image250

Kolla så lilla Nyponros ställer till sig på natten. Hon arrangerar träcken i en hög som hon sedan LÄGGER SIG i...  som en varm huvudkudde måhända?

image251

Dom är ju för söta!

De verkar ha känt på sig mina frustrationer, för de senaste dagarna har de varit snälla mot varandra och mot mig. Hästar har ju ett väl utvecklat sjätte sinne. När tant veterinären var här i förrgår kväll för att sätta två sprutor var i dem (botulism och stelkramp) och titta på tandstatusen, så uppförde de sig båda som små änglar. Nyponmunnen var helt felfri, men Cinnamon hade vargtänder som bör tas ut innan jag fortsätter använda bett.

Tack för alla glada tillrop. Kanske har jag för stora krav på att allt skall vara som i Lyckolandet. Kanske får jag ha litet mer tålamod ändå. Kanske beror Cinnamons oväntade vredesmod på PMS, hon har hållit svansen misstänkt länge uppe när hon urinerat, det är väl dags för brunst? Hon blir ju ändå tre år nu.

Kanske har mina vänner rätt i att jag grubblar för mycket. Låta tiden ha sin gång och se att allt ordnar sig till sist?

En tuff grabb

Igår var jag och fotade en kompis, som ville ha litet fräsiga bilder till sin hemsida. Han är 60+ och en riktig vilding. Se bara hur han galopperar i fyrsprång på sin underbara morganhäst Winnie! Det var sånt jag gjorde för 20 år sen men inte skulle drömma om att våga idag.

Winnie tyckte att det hela var stenkul och blev allt vildare, hon med. Och han rider med bettlöst träns!

image246

image248

image249

Jag hade en dröm...

image245

Här nere i den vackra dalen skulle alla tre hästarna gå, Vhiskur, Cinnamon och lilla Nyponros...
Vhiskur skulle vara den snälla farbrodern som tog väl hand om sina glada små flickor. Flickorna skulle med tiden få egna små föl, och så skulle det minsann bli en riktig liten hästflock. Solen skulle alltid skina och fåglarna kvittra, och vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar........

Pusspojken

image243

Han har fått en rosa grimma, islandspojken. Jag köpte den egentligen åt ponnyflickorna, på Hööks postorder, det skulle vara storlek Pony. Tjohej. Den var snarare stor Cob. Jag undrar var de får sina mått nånstans? På ett zoo? Nån gång har jag fått ett träns som var skapt för en giraff, smal smal nosgrimma och meterlånga sidostycken.

Men grimman var mjukt stoppad och rätt fin, så jag behöll den och gav den till islandspojken istället. Han tackade och log. Vad gör det honom om den är rosa? Eller var det därför han trampade mig på tån sen. Det har aldrig hänt förut. Kanske tyckte han att det var dags att jag tog hem honom. Ibland är budskapen svårtolkade.

Smolk i glädjebägaren

Tyvärr verkar det som om mina båda ponnyflickor inte trivs ihop. Cinnamon var redan från början mycket dominerande, men i kraft av sin ålder (3) ska hon förstås bestämma över Nyponros (1), Inget konstigt med det. Nyponros är också en tuff liten dam, och verkade kunna värja sig och inte bli hunsad för hårt.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag måste ha tålamod och ge det hela tid, de måste vänja sig vid varandra och vid sitt nya hem. Det skulle nog ge sig med tiden... Men - det verkar inte så. Sista tiden har det tvärtom kulminerat. Jag trodde att det blev mest bråk när JAG kom ner till hagen, för att båda ville ha uppmärksamhet. Men nu har jag märkt att det bråkas även när jag inte är där (ser dem delvis från balkongen).

Båda två, nej alla vi tre, är mycket frustrerade över situationen. Nyponros som i början var ett riktigt litet solskensföl, börjar nu alltmer anta formen av en surgurka. Och jag förstår att hon blir urled på att alltid, alltid bli nypt och attackerad. Kanske är det åldersskillnaden, kanske än mer det faktum att de bara är två och inte en riktig flock. Idealiskt lär vara att ha 5-7 hästar för att de ska känna sig tillfreds. Kanske är det helt enkelt så att de båda inte gillar varandra.

Någonting måste göras. Så här kan jag inte ha det. Sälja Cinnamon och skaffa ett stoföl till? Sälja Nyponros och ta hem min islandsgosse, som jag längtar mycket efter? Sluta helt med hästar? Idag känns det mycket deppigt.
Så här trist kan det se ut under fem minuter nere vid stallet, bilder från idag.

image240
image241
image242

Apropå barfotahästar

Hittade det här inlägget om ämnet på Christina Drangels hemsida: Jag kan bara hålla med ! (Har fått Christinas tillstånd att publicera texten på min blogg...)

Barfotagång


Vi praktiserar bruket att inte ha några skor på hästarna sedan 1998. Det fungerar alldeles ypperligt för oss. Kan man tänka sig att ibland (vid blankis) avstå från att rida några dagar så går det utmärkt. Om inte så bör man sko dem.


Vi har verkat hästarnas hovar själva med övervakning och assisstans av en auktoriserad hovslagare. Efter sen att jag fick dubbla diskbråck så anlitar vi en hovslagare som mest håller på med travhästar och är mycket duktig. Barfotagång fungerar bäst tillsammans med lösdriftshållning. Det kräver att man håller hög haghygien, dvs mockar hästskit från de platser där de ofta står. Gärna hela vinterhagen. Om man har för avsikt att rida på grus, betong och asfalt så måste den typen av underlag erbjudas hästen i hagen om den ska ha en rimlig chans att vänja sig vid det.


Vi tävlar inte våra hästar så vi måste inte rida fort på halt gräs mm. Om man vill det kan man med fördel sätta på hästen hovskor för den tid den ska gå på det underlaget. Vi anpassar ridningen efter underlaget  och har tillgång till paddock. På vintern när föret är omöjligt lastar vi och kör till ridhus eller avstår från att rida.


Fördelar: friska sunda hästhovar som fullt får arbeta med oinskränkt hovmekanism, billigare, bra om man har barn och hundar som man är rädd ska bli trampade, sparkade eller omkullsprunga. Oskodda hovar gör MYCKET mindre skada i alla dessa fall.


Nackdelar; i viss mån vissa tider av året begränsad rörelserfrihet, mycket filande och kollande hur hovarna mår, förutsätter bra rygg. Mer arbete med haghygienen för att undvika whiteline-disease.


Det förutsätter också att man studerar hovform, hovvård, hovars skötsel, verkning enligt olika metoder samt att man faktiskt anpassar ridningen efter hästens hovstatus vilket gör att man ALDRIG kan rida hästen för hårt. Det borde försäkringsbolagen premiera.

Man behöver också support av en skicklig, öppen och intelligent hovslagare.

[email protected]

Här synes en "vildhästhov", den sitter på en av mina hästar. Snygg, eller hur? Barfota sedan hösten 2003.

image238

Men som Christina mycket riktigt skriver, barfotagång är inte något för alla människor, alla hästar och alla tillfällen!

Det är framförallt  är ingen RELIGION! Var och en ska välja det som passar en själv och ens häst bäst!


Inte idag heller...

Ha, eftersom jag numera sätter mina stora fötter (41) i marken försiktigt, en och en, och tittar mig noga för, så har jag hållit mig på benen även idag, trots att jag lekt med alla tre hästarna (inte samtidigt dock)..

image231

Solen har i sin nåd skinit på oss större delen av dagen, något som påverkar mig på ett mycket positivt sätt!

Tidigare inlägg Nyare inlägg