En bok-varning!
Vilken skit-bok jag råkade ut för. Läser ganska mycket och det var längesedan jag fick ett sånt bottennapp! . Leif GW Perssons "Lindamordet". Det var längesedan jag läste en sån sörja. Dåligt och fattigt språk, en trist och oförskämd beskrivning av huvudstadens Mordkommission, som drar ner till den aktuella staden där mordet begåtts och ägnar sig åt att häva öl och diverse annan alkohol, vräka i sig mat, snacka skit och peta sig i näsorna ....
Jag förstår inte vad syftet med denna bok är, om det är att förlöjliga poliser eller ska föreställa underhållning i allmänhet? Kan NÅGON tycka att den är läsvärd? Här gärna av er på min blogg i sånt fall!
Ett gott råd: Läs den inte!
Jag förstår inte vad syftet med denna bok är, om det är att förlöjliga poliser eller ska föreställa underhållning i allmänhet? Kan NÅGON tycka att den är läsvärd? Här gärna av er på min blogg i sånt fall!
Ett gott råd: Läs den inte!
Uteliggar-looken, varför är det så poppis?
Skona oss, snälla manliga makthavare, från era tredagarsstubbade, solkiga hakor som ser ut som de kommer direkt från härbärget för långtidsalkisar... eller från parksoffan?
Varför har detta mode kommit för att stanna? Vilken man inbillar sig att det är chict att se ut så här? Vilken kvinna kan uppskatta ett sådant utseende? Frånsett hela det sjaskiga intrycket man får, som gör att i alla fall jag har svårt att ta till mig vad mannen ifråga egentligen säger, så är det FULT! Gräsligt, avskyvärt! Att man i grunden ser ut som man gör, det kan väl inte hjälpas, men att på detta sätt verkligen förfula sig, jag har så svårt att förstå vitsen med det. Senkommen trotsålder?
Ta fram rakapparaten, eller skaffa ett RIKTIGT skägg som alternativ!
Varför har detta mode kommit för att stanna? Vilken man inbillar sig att det är chict att se ut så här? Vilken kvinna kan uppskatta ett sådant utseende? Frånsett hela det sjaskiga intrycket man får, som gör att i alla fall jag har svårt att ta till mig vad mannen ifråga egentligen säger, så är det FULT! Gräsligt, avskyvärt! Att man i grunden ser ut som man gör, det kan väl inte hjälpas, men att på detta sätt verkligen förfula sig, jag har så svårt att förstå vitsen med det. Senkommen trotsålder?
Ta fram rakapparaten, eller skaffa ett RIKTIGT skägg som alternativ!
Present-förbud
- med skammens rodnad lysandes över mina kinder läste jag i Mia Törnblads bok "Mer självkänsla" om en kvinna som hade för vana att överösa sina vänner med presenter, "förmodligen för att göra sig populär, hon har kanske känslan av att inte duga själv, att komma på besök ensam utan presenter skulle kanske inte vara lika bra?"
Det kunde vara jag! Jag ÄLSKAR att ge bort presenter, och gärna då litet speciellt uttänkta, eller allra helst där den egna kreativiteten fått jobba.
Men Ljuset I Mitt Liv har redan tidigare kommenterat min besvikelse när mottagaren knappt tackat för det den fått. "Varför förväntar Du Dig tacksamhet och glädje, då ger Du ju inte av givmildhet utan egentligen är det själviskhet Du visar..." säger han. Så sant! För jag blir antingen skitsur, besviken eller riktigt ledsen om jag inte ens märker att mottagaren blir glad. Vad ska då givandet tjäna till? Jag förväntar mig inte alls någon present tillbaka, bara en reaktion.... men också det är förmodligen för mycket, i många fall.
Så jag har helt resolut givit mig själv present-förbud. I första hand i ett par månader, men kanske livet ut? Ibland kan jag t o m märka att mitt presentande gör mottagaren missmodig, "hur ska jag kunna återgälda det här?" Då har jag i själva verket åstadkommit något negativt. Och det var verkligen inte meningen.
Så nu är det slut! Glöm presenter från mig! Istället tänker jag överösa mig själv med allehanda presenter, för jag VET i alla fall att JAG uppskattar dem!
Det kunde vara jag! Jag ÄLSKAR att ge bort presenter, och gärna då litet speciellt uttänkta, eller allra helst där den egna kreativiteten fått jobba.
Men Ljuset I Mitt Liv har redan tidigare kommenterat min besvikelse när mottagaren knappt tackat för det den fått. "Varför förväntar Du Dig tacksamhet och glädje, då ger Du ju inte av givmildhet utan egentligen är det själviskhet Du visar..." säger han. Så sant! För jag blir antingen skitsur, besviken eller riktigt ledsen om jag inte ens märker att mottagaren blir glad. Vad ska då givandet tjäna till? Jag förväntar mig inte alls någon present tillbaka, bara en reaktion.... men också det är förmodligen för mycket, i många fall.
Så jag har helt resolut givit mig själv present-förbud. I första hand i ett par månader, men kanske livet ut? Ibland kan jag t o m märka att mitt presentande gör mottagaren missmodig, "hur ska jag kunna återgälda det här?" Då har jag i själva verket åstadkommit något negativt. Och det var verkligen inte meningen.
Så nu är det slut! Glöm presenter från mig! Istället tänker jag överösa mig själv med allehanda presenter, för jag VET i alla fall att JAG uppskattar dem!
Snön är här - hopptralalala
Snön föll och hästarna fröjdades! Det var rumporna i vädret och glada pip i yra rusningar runt hagen. Är man islänning så är man förstås förtjust i vinter och snö. Den eviga leran har inte gjort någon glad.
Jag tjuvkikar på....
LETS DANCE ....... Det är riktigt roligt att titta på när delar av Fyrans kändisvärld svajar runt på dansgolvet, iklädda mer eller mindre våldsamma svepningar. Fina färger och tyger, fast en del skapelser är bara FÖR gräsliga... Är det TANTEN I MIG som nu - äntligen - sticker fram sitt tryne? Att få förföras av de skickliga proffsdansarna och deras starka, vackra kroppar som kunnigt lotsar runt de taffliga amatörerna så att det nästan ser bra ut? Ja ibland t o m RIKTIGT BRA!
Harald Treutiger var en positiv överraskning, han ser fantastiskt elegant ut och jobbar fint även med fötterna. Jag är verkligen ingen dansexpert, ni skulle se den sorgliga synen om jag försökte hasa mig ut på samma golv, men för den skull kan man väl få vara med och tycka? Karin de Silva är läcker som få, liksom brodern. Det måste väl vara lättare att vara amatördanskvinna och bli förd av en skicklig dansare, än för en proffskvinna att försöka få en klunsig mansfigur att ta rätt steg? Tobbe Trollkarl har fattat det här med dramatik, att finnas MED i dansen med hela uttrycksregistret, till skillnad från en del tråkiga tanter som är hur nollställda som helst.
Visst åkte rätt par ut. Tänk om de också kunde rösta ut den manliga programledaren, som är tämligen irriterande med sitt eviga babblande. Vem är egentligen intresserad av vad HAN tycker? Låt domarna få prata i fred vet jag! T o m Agneta Sjödin verkar återhållsam i jämförelse.
Jag ser fram emot nästa fredag!
Harald Treutiger var en positiv överraskning, han ser fantastiskt elegant ut och jobbar fint även med fötterna. Jag är verkligen ingen dansexpert, ni skulle se den sorgliga synen om jag försökte hasa mig ut på samma golv, men för den skull kan man väl få vara med och tycka? Karin de Silva är läcker som få, liksom brodern. Det måste väl vara lättare att vara amatördanskvinna och bli förd av en skicklig dansare, än för en proffskvinna att försöka få en klunsig mansfigur att ta rätt steg? Tobbe Trollkarl har fattat det här med dramatik, att finnas MED i dansen med hela uttrycksregistret, till skillnad från en del tråkiga tanter som är hur nollställda som helst.
Visst åkte rätt par ut. Tänk om de också kunde rösta ut den manliga programledaren, som är tämligen irriterande med sitt eviga babblande. Vem är egentligen intresserad av vad HAN tycker? Låt domarna få prata i fred vet jag! T o m Agneta Sjödin verkar återhållsam i jämförelse.
Jag ser fram emot nästa fredag!
GI-läran har alldeles rätt!
Jag skrev om att jag efter en veckan ofrivillig svält gått UPP två hekto! När jag nu tillbringat helgen med att äta igen, för nu är jag verkligen HUNGRIG, så visar vågen att jag istället gått NER två kilo! Det visar att GI-förespråkarna har alldeles rätt, man svälter sig inte så lätt till minskad vikt. Istället sätter kroppen till alla bromsar och går ner i ämnesomsättning så mycket det bara går, för att sedan starta upp maskineriet när man väl börjar äta igen...
Mitt råd blir alltså: ÄT Dig ner till Din idealvikt! Givetvis bör man också röra på sin lekamen, sitter man bara STILLA och proppar i sig är det inte så lyckat. Eftersom även professorerna har kommit fram till att ett eller ett par glas vin är rena hälsokuren, så kan man unna sig ett ganska så angenämt liv i sin strävan efter Hälsa.... Lägg därtill husdjurens positiva inverkan på blodtryck och allmänt välbefinnande så har Du idealpositionen klar för Dig: hunden i knäet, klappa den med ena handen, vinglaset i den andra handen och chokladkartongen framför Dig på bordet (där kan Du stoppa ner BÅDA händerna mellan varven)...
Mitt råd blir alltså: ÄT Dig ner till Din idealvikt! Givetvis bör man också röra på sin lekamen, sitter man bara STILLA och proppar i sig är det inte så lyckat. Eftersom även professorerna har kommit fram till att ett eller ett par glas vin är rena hälsokuren, så kan man unna sig ett ganska så angenämt liv i sin strävan efter Hälsa.... Lägg därtill husdjurens positiva inverkan på blodtryck och allmänt välbefinnande så har Du idealpositionen klar för Dig: hunden i knäet, klappa den med ena handen, vinglaset i den andra handen och chokladkartongen framför Dig på bordet (där kan Du stoppa ner BÅDA händerna mellan varven)...
Från insidan av hinken, eller En Sorgesam Vecka
För en vecka sedan dök mitt arma huvud ner i toalettstolen för att hulka upp större delen av maginnehållet, och det dröjde bra länge innan jag orkade lyfta upp mitt huvud igen.
Ni vet, den där vidriga, matta känslan man har när man ligger där på toalettgolvet, svetten sipprar genom varje por, kroppen känns som en lealös spagetti, och man tänker att Döden vore en välkommen befriare....
Under ett dygn vandrade jag som en vålnad fram och tillbaka till toaletten, eller, om jag inte hann dit, hälsade på insidan av Herr Hink, som jag vist hade placerat alldeles bredvid sängen. Vinterkräksjukan! Inte roligt. Ni som har haft den vet vad jag talar om. Serious stuff!
Under resten av veckan var det något bättre, men inte rörde det sig om något snabbt återhämtande. Jag kunde inte tänka på mat, hade svårt att ens öppna kylskåpet för att hämta ut hundens dito. Han fick livnära sig på torrknapisar. Illamåendet kom och gick, och jag hade ALLTID ett fast grepp om Herr Hink som följde mig genom hela huset, utifall att.
Igår, fredag, lyckades jag få i mig en mugg soppa, det var förutom vatten det första jag kunde inta. Därifrån gick det sedan rakt upp till de levandes rike, och idag är det riktigt normalt.
Vilken förlorad vecka! Från några personer har jag fått den svala trösten att det kanske i alla fall kan vara bra för att man går ned i vikt... hmmm... Ja det kunde ju vara nåt. Men hör och häpna, efter en vecka på enbart vatten och några skorpor så har jag gått UPP två hekto! Är DET rättvist?
Ni vet, den där vidriga, matta känslan man har när man ligger där på toalettgolvet, svetten sipprar genom varje por, kroppen känns som en lealös spagetti, och man tänker att Döden vore en välkommen befriare....
Under ett dygn vandrade jag som en vålnad fram och tillbaka till toaletten, eller, om jag inte hann dit, hälsade på insidan av Herr Hink, som jag vist hade placerat alldeles bredvid sängen. Vinterkräksjukan! Inte roligt. Ni som har haft den vet vad jag talar om. Serious stuff!
Under resten av veckan var det något bättre, men inte rörde det sig om något snabbt återhämtande. Jag kunde inte tänka på mat, hade svårt att ens öppna kylskåpet för att hämta ut hundens dito. Han fick livnära sig på torrknapisar. Illamåendet kom och gick, och jag hade ALLTID ett fast grepp om Herr Hink som följde mig genom hela huset, utifall att.
Igår, fredag, lyckades jag få i mig en mugg soppa, det var förutom vatten det första jag kunde inta. Därifrån gick det sedan rakt upp till de levandes rike, och idag är det riktigt normalt.
Vilken förlorad vecka! Från några personer har jag fått den svala trösten att det kanske i alla fall kan vara bra för att man går ned i vikt... hmmm... Ja det kunde ju vara nåt. Men hör och häpna, efter en vecka på enbart vatten och några skorpor så har jag gått UPP två hekto! Är DET rättvist?
Månens inverkan på sömn och vakenhet
Har Du också känt av fulllmånens dragning? Har Du svårt att sova, kryper det under skinnet, är Du också tvungen att kolla om det vuxit ut varulvshår, sträva svarta, på handryggen, där Du ligger och vrider Dig sömnlös mellan dina svettiga lakan?
Läser Du också ut en bok per natt och tillbringar dagarna i halvsovande dvala?
Fullmånen har en oerhörd kraft. Den kan förflytta oceaner, se bara på ebb och flod. Självklart påverkar den också oss, vare sig vi vill erkänna det eller ej. Kanske vore det lika bra att följa den urgamla instinkten, gå ut och klättra upp på närmsta mossiga bergknalle och yla mot den stora runda månskivan där i natten? Som en annan hondjävul?
Läser Du också ut en bok per natt och tillbringar dagarna i halvsovande dvala?
Fullmånen har en oerhörd kraft. Den kan förflytta oceaner, se bara på ebb och flod. Självklart påverkar den också oss, vare sig vi vill erkänna det eller ej. Kanske vore det lika bra att följa den urgamla instinkten, gå ut och klättra upp på närmsta mossiga bergknalle och yla mot den stora runda månskivan där i natten? Som en annan hondjävul?
