En "lugn" promenad....?
Var nyss ute med lilla Nyponros. Vi gick en skogspromenad och tog Lille Hund med. Lille Hund tycker att de här bångliga småflickorna är litet läskiga, han vet aldrig riktigt var han har dem, och följde med, högst tveksamt...
Ser Du honom, långt därbakom???
Nyponros tyckte att det var lattjolajban att gå ut så där på promenad, mycket roligare än i hagen... matte hade allt sjå att hänga med... men var är hundet???
På väg hem? Matte fick säga till på skarpen... Han vände sen...
"Jag kan också..." Nyponros provar tömkörningsgjorden, som är fem nummer för stor... Cinnamon kontrollerar oroligt i bakgrunden.
Se så duktig jag är!
Jag har litet ont i nacke och huvud efter morgonens fall. Slut efter vår skogspromenad, förkylning tar på krafterna. Inte ett ljud från Paris-resenärerna....?
Ser Du honom, långt därbakom???
Nyponros tyckte att det var lattjolajban att gå ut så där på promenad, mycket roligare än i hagen... matte hade allt sjå att hänga med... men var är hundet???
På väg hem? Matte fick säga till på skarpen... Han vände sen...
"Jag kan också..." Nyponros provar tömkörningsgjorden, som är fem nummer för stor... Cinnamon kontrollerar oroligt i bakgrunden.
Se så duktig jag är!
Jag har litet ont i nacke och huvud efter morgonens fall. Slut efter vår skogspromenad, förkylning tar på krafterna. Inte ett ljud från Paris-resenärerna....?
Det går som på räls
Cinnamon är inte en kanel- utan en kanonponny! Hon är obegripligt cool när vi tränar. En enda gång fick hon tuppjuck, och det var första gången hon fick lokselen på, när jag longerade henne en stund. Då studsade hon och hoppade som den värsta rodeohäst. Sen när det lugnade sig har det varit filbunke.
Nu tömkör jag med tömmarna i bettet, hon går framåt och svänger och gör utomordentliga halter, mest för rösten faktiskt. Efter några gånger med draglinorna fästade i selen visade jag henne svängeln. Jag drog den efter oss där vi gick på vägen, och Cinnamon tittade med stora ögon och gick skänkelvikning i ungefär tio meter. Sen var det lugnt! Så nu drar hon svängeln med bravur, genom snön eller skramligt på vägen. Snart är det dags att fästa bildäcket i svängeln, och då blir det minsann att DRA, det ska bli spännande att se vad hon gillar det?
Jag tränar oerhört korta pass, högst tio minuter i taget. Hon skulle vilja göra mycket mer! Ja, jag VET att det är litet dumt att göra allt det här ensam, men vad gör man när man inte har någon medhjälpare till hands? Pikarna till vänner och bekanta om behov av handräckning har hittills fallit för döva öron. Alla verkar ha nog med sitt.
Ännu dummare är att samtidigt ta kort! Men jag tar bara bilder när vi kommit så långt så jag känner mig trygg att göra det. Så skäll inte på mig.
Här har vi gjort halt med svängel och allt. Cinnamon betraktar tankfullt de röda koner som ska vara med i framtida träning.
Trots skrammel och oljud när svängeln far på grusvägen, tar Cinnamon det coolt.....
Nu tömkör jag med tömmarna i bettet, hon går framåt och svänger och gör utomordentliga halter, mest för rösten faktiskt. Efter några gånger med draglinorna fästade i selen visade jag henne svängeln. Jag drog den efter oss där vi gick på vägen, och Cinnamon tittade med stora ögon och gick skänkelvikning i ungefär tio meter. Sen var det lugnt! Så nu drar hon svängeln med bravur, genom snön eller skramligt på vägen. Snart är det dags att fästa bildäcket i svängeln, och då blir det minsann att DRA, det ska bli spännande att se vad hon gillar det?
Jag tränar oerhört korta pass, högst tio minuter i taget. Hon skulle vilja göra mycket mer! Ja, jag VET att det är litet dumt att göra allt det här ensam, men vad gör man när man inte har någon medhjälpare till hands? Pikarna till vänner och bekanta om behov av handräckning har hittills fallit för döva öron. Alla verkar ha nog med sitt.
Ännu dummare är att samtidigt ta kort! Men jag tar bara bilder när vi kommit så långt så jag känner mig trygg att göra det. Så skäll inte på mig.
Här har vi gjort halt med svängel och allt. Cinnamon betraktar tankfullt de röda koner som ska vara med i framtida träning.
Trots skrammel och oljud när svängeln far på grusvägen, tar Cinnamon det coolt.....
Mina små plåsterlappar förnekar sig inte
Maken till sällskapssjuka hästar har sällan skådats! Jag får SMYGA mig ner till stallet om jag inte vill ha båda två klistrandes vid mig. Jag har skrivit det förut i bloggen, men jag upphör aldrig att förvånas.
Så här ser det ut när jag går ner till stallet: (detta är dagens snöläge)
Så här ser det ut när jag går ner till stallet: (detta är dagens snöläge)
V-mannen går mot en ny vår!
Efter två månader på Marikas Spa har islandsgossen verkat mjukare än på länge. Naturligtvis är det välgörande att ständigt mer eller mindre röra sig tillsammans med alla de andra kompisarna på lösdriften. Vid senaste verkningen var han hur lätt som helst med bakhovarna, till skillnad mot sista året då han jämt krånglat där. När kompisen Mia var där och masserade igenom honom var han helt fri från spänningar eller andra bekymmer.
Att få gå tillsammans med massor av ston har han också gillat. Han omger sig med än den ena, än den andra flickvännen. I början lät jag honom avsiktligt vara mycket i fred, ville inte störa introduceringsprocessen. Men nu när jag tar ut honom ur hagen ser han så nöjd och glad ut. Han har satt mycket mer vinterpäls. Hovarna är jättefina. Han har gått ner åtskilliga kilon men ligger nu stilla på en bra nivå. (Så bra att kunna kolla med viktmåttband!)
Så i lördags skulle han testas med liten lätt ryttare. Det finns gott om sådana där i Marikas stall. Lilla Anna-Klara hoppade upp och red ungefär tio minuter i skritt på ridbanan. Det gick galant. Vhiskur gick med spetsade öron, tyckte att det var kul och gjorde snällt halter och volter och vad han bads göra. Det kliade mycket i min ridnerv och jag hade god lust att sitta upp själv. Men jag behärskade mig. Lätta ryttare, var det! Jag får nöja mig med att köra till att börja med.
Varför är ponnyprinsessorna så RENLIGA? eller "Varför jag varje morgon genomför en arkeologisk utgrävning..."
Varje morgon är det samma sak.
Jag kommer ner till stallet, fodrar och släpper ut ponnyflickorna. Tänder upp.
I boxarna ser det så rent och fint ut. Bara en enstaka bajshög. Konstigt, tänker jag.
Tills jag lyfter på den fina guldhalmen.
Där under ligger de. Resten av högarna. De är rätt många.
Så börjar den arkeologiska utgrävningen. I Nyponros box finns det alltid en fin liten halmpyramid i mitten. Därunder har hon samlat det mesta av nattens avfall. Hur kan en liten liten häst producera så mycket gödsel? Antagligen beroende på mängden grovfoder hon får, svarar Du Hästkloka. Givetvis. Men ändå!
Cinnamon, hon kissar och bajsar gärna mot mellanväggen (!) innan hon täcker över med halm så gott det går. Är det en demonstration? Mot att den lilla får en större hösilagehög? Hästar tänker inte så?
Så fort det går vill jag låta dem börja gå på riktig lösdrift. Men lilla Nyponros är så liten och äter rätt långsamt, fast hon behöver mest, och Cinnamon glufsar i sig fort som bara den, så jag måste hålla dem i varsin box än så länge.
Men två fulla lövkorgar gödsel bli det allt, varenda morgon. Finns det någon som behöver gödsel?
Jag kommer ner till stallet, fodrar och släpper ut ponnyflickorna. Tänder upp.
I boxarna ser det så rent och fint ut. Bara en enstaka bajshög. Konstigt, tänker jag.
Tills jag lyfter på den fina guldhalmen.
Där under ligger de. Resten av högarna. De är rätt många.
Så börjar den arkeologiska utgrävningen. I Nyponros box finns det alltid en fin liten halmpyramid i mitten. Därunder har hon samlat det mesta av nattens avfall. Hur kan en liten liten häst producera så mycket gödsel? Antagligen beroende på mängden grovfoder hon får, svarar Du Hästkloka. Givetvis. Men ändå!
Cinnamon, hon kissar och bajsar gärna mot mellanväggen (!) innan hon täcker över med halm så gott det går. Är det en demonstration? Mot att den lilla får en större hösilagehög? Hästar tänker inte så?
Så fort det går vill jag låta dem börja gå på riktig lösdrift. Men lilla Nyponros är så liten och äter rätt långsamt, fast hon behöver mest, och Cinnamon glufsar i sig fort som bara den, så jag måste hålla dem i varsin box än så länge.
Men två fulla lövkorgar gödsel bli det allt, varenda morgon. Finns det någon som behöver gödsel?
Mer tömkörning
Stenhårt på marken idag, men på gräsridbanan var det i alla fall inte gropigt. Hade en tömkörningslektion där med Cinnamon idag. En sak hon är helt säker på är STILLASTÅENDE. Man ställer henne någonstans, och hon stannar där tills man ger en annan order. Inte så dumt när det gäller en som ska bli körhäst.
Idag satte jag tömmarna i bettet och tränade på att hon skulle förstå riktningen. Med understöd av körpisken på motsatta sida och röstkommandon "höger" eller "vänster" (det har vi tränat vi löslongering i picaderon några gånger, röstkommandona alltså) gick det över förväntan. Den lilla skimmeln svängde enligt önskemål, så jag blev helt överraskad. Hon gillar också fortsättningsvis bettet (Bomber Bits oledade svagt svängda) och tuggar bara litet lätt. Matte är helnöjd idag!
Idag satte jag tömmarna i bettet och tränade på att hon skulle förstå riktningen. Med understöd av körpisken på motsatta sida och röstkommandon "höger" eller "vänster" (det har vi tränat vi löslongering i picaderon några gånger, röstkommandona alltså) gick det över förväntan. Den lilla skimmeln svängde enligt önskemål, så jag blev helt överraskad. Hon gillar också fortsättningsvis bettet (Bomber Bits oledade svagt svängda) och tuggar bara litet lätt. Matte är helnöjd idag!
Körlektionerna fortsätter
Kaneldamen, eller Cinnamon som hon heter, gör fina framsteg vid inkörningen. Hon är cool, calm & collected (det är en Stoneslåt det). Hon förstår nu stanna och gå framåt. Svänga gör hon rätt bra eftersom jag bara går längs skogsstigar och småvägar, då blir det rätt naturligt vart man ska. Men det är klart, litet serpentiner blir det förstås, i alla fall när man ser spåren efteråt ...
Hon har nu bettet i munnen utan att tycka att det är konstigt, men tömmarna har jag än så länge fästa i grimman. Som Du ser är hon duktig på att stanna kvar också när matte avlägsnar sig för att ta kort. Jag sa ju; cool, calm & collected...
När hon går friskt framåt i skritt utan tvekan, med öronen spetsade, tar ut stegen och frustar nöjt då jag berömmer henne, då känns det superbra.
Visst är hon fin!
Såna vidunderligt fina hästflickor jag har! Och det talar jag om för dem hela tiden!
Hon har nu bettet i munnen utan att tycka att det är konstigt, men tömmarna har jag än så länge fästa i grimman. Som Du ser är hon duktig på att stanna kvar också när matte avlägsnar sig för att ta kort. Jag sa ju; cool, calm & collected...
När hon går friskt framåt i skritt utan tvekan, med öronen spetsade, tar ut stegen och frustar nöjt då jag berömmer henne, då känns det superbra.
Visst är hon fin!
Såna vidunderligt fina hästflickor jag har! Och det talar jag om för dem hela tiden!
Nyponros = busros = nyponfrö = busfrö!
Nyponros har som sig bör mycket lek och bus i sina långa fölben... Hon tar sats och springer några rallyrundor, försöker få igång Cinnamon som är av det lugnare slaget.
I förrgår var det riktig buslek på gång, som vanligt ingen kamera med (suck) när det verkligen hade varit på sin plats! Nyponros stegrade sig oavbrutet och slängde sina framben över Cinnamons rygg. När hon blev avskakad satte hon fart och galopperade i livsfarlig fart runt Cinnamon. Till slut blev det också fart, och båda susade som små galoppörer korridoren upp. Det är bra att ha en avlång hage, så att de kan rasa ut.
Med mig har hon förstått att man inte busar. Det räckte med ett par stränga tillsägelser när glada små föltänder försökte bita mig i overallen. Tvärtom uppför hon sig mycket väl när hon har grimma på sig och kommer ut ur hagen. Med ett undantag, hon vill inte gå tillbaka in igen! Hon tycker att det är så roligt och spännande att vara ute och gå, så hon vill bara fortsätta. Matte får lägga en slinga av grimskaftet runt Nyponrumpan för att få henne att gå in i sin hage igen.
Med allt det här buset skulle hon kanske ha en jämnårig lekkamrat? Såg på welshföreningens hemsida annons på en hingstunge till salu som liknade Nyponros väldigt mycket. Vilket körpar det skulle kunna bli... men.....
Hästar ska leva i flock!
Besökte gossen i exil. Han verkar ha det hur bra som helst. Se bara detta myller! Han står i främsta ledet, den mörke fuxen där med stjärn i pannan och liten snopp på nosen. Visst känner han igen sin matte!
I flocken går ett trettiotal ponnier av olika storlekar, några stora också, haflingern Mozart, fullblodet Storm och travaren Fighter... bland massor av shettisar, russ och welshponnier..och så en och annan islänning förstås, närmare bestämt två. Att se hela flocken stå och äta på utspridda höhögar i allsköns ro, är en lisa för själen. Efter att alla ätit klart sprider sig sen ett stilla lugn över flocken, vilar på maten, många inne i ligghallen, en del ute. Hur ska jag kunna ta min gosse därifrån?
I flocken går ett trettiotal ponnier av olika storlekar, några stora också, haflingern Mozart, fullblodet Storm och travaren Fighter... bland massor av shettisar, russ och welshponnier..och så en och annan islänning förstås, närmare bestämt två. Att se hela flocken stå och äta på utspridda höhögar i allsköns ro, är en lisa för själen. Efter att alla ätit klart sprider sig sen ett stilla lugn över flocken, vilar på maten, många inne i ligghallen, en del ute. Hur ska jag kunna ta min gosse därifrån?
Trist tisdag?
Snöglopp och hjärnan min är trött och grå och vill liksom inte dra igång på alla sex cylindrar.... Var nyss ute med Lille Hund och han betraktar misstänksamt fölungen... hon bligar tillbaka...
Cinnamon tronade i ensamt majestät i ena höpallen... nu förstår jag hur hon gör för att behärska hela...
Här ska minsann ingen liten Nyponsros komma och smaka!
Cinnamon tronade i ensamt majestät i ena höpallen... nu förstår jag hur hon gör för att behärska hela...
Här ska minsann ingen liten Nyponsros komma och smaka!
Hästtäcken med passform
Jag måste säga att jag är supernöjd med Domanis regntäcken, finns på Granngården. 105-täcket sitter som skräddarsytt på Cinnamon, 85-täcket är väl litet långt på sidorna trots Nypnros´långa ben, hur ska det då se ut på en shettis???
Förutom bra passform är de också mycket regntäta! Stod ut med hårda skurar under en hel dag och lämnade små ponnyryggar torra!
PS - det här får jag inte betalt för att skriva hi hi
Rosenknoppen vill va´me´....
Nyss var jag nere och röjde litet i stallet. Får som sagt SMYGA dit för att inte kardborrponnierna ska komma och stå i vägen för allt jag gör...
Hann göra färdigt innan de kom. Tänkte att jag skulle löslongera Cinnamon några varv runt picaderon, med bett, för att vänja sig bara. Vi gick dit, jag stängde med bara TVÅ trådar, tänkte att det räckte för min femminutersövning. Men tror ni inte att lilla Rosenknoppen trängde sig in under den elförande grinden, hon riktigt KRÖP in, för se hon ville vara med!
Sen svävade hon runt därinne, följandes "storasyster" Cinnamon (de är inte släkt mer än att de har samma morfar, Molstabergs Sandstorm). Cinnamon blev litet störd, men det fick gå det med. Hon är SÅ koncentrerad, nu när hon förstår vad jag menar med smackningar, scchhhhhhanden och whhhooooo. Som den lilla Nyponros rör sig! Hon är en miniversion av en arab, med lätta benlyft och den lilla fölsvansen högt i skyn!
Tyvärr hade jag inte kameran med mig idag. Annars hade det kunnat bli rätt kul bilder....
Tack ni som har skrivit kommentarer. Det känns alltid lättare om man har kontakt med läsekretsen!
Hann göra färdigt innan de kom. Tänkte att jag skulle löslongera Cinnamon några varv runt picaderon, med bett, för att vänja sig bara. Vi gick dit, jag stängde med bara TVÅ trådar, tänkte att det räckte för min femminutersövning. Men tror ni inte att lilla Rosenknoppen trängde sig in under den elförande grinden, hon riktigt KRÖP in, för se hon ville vara med!
Sen svävade hon runt därinne, följandes "storasyster" Cinnamon (de är inte släkt mer än att de har samma morfar, Molstabergs Sandstorm). Cinnamon blev litet störd, men det fick gå det med. Hon är SÅ koncentrerad, nu när hon förstår vad jag menar med smackningar, scchhhhhhanden och whhhooooo. Som den lilla Nyponros rör sig! Hon är en miniversion av en arab, med lätta benlyft och den lilla fölsvansen högt i skyn!
Tyvärr hade jag inte kameran med mig idag. Annars hade det kunnat bli rätt kul bilder....
Tack ni som har skrivit kommentarer. Det känns alltid lättare om man har kontakt med läsekretsen!
Modighetsträning
En bra idé är att utsätta sina hästar för olika grader av modighetsträning. Presenningar är en sak som många hästar tycker är väldigt otäcka, speciellt när det blåser och de rör på sig. Det är sån träning som polishästarna får genomgå innan de är klara att tjänstgöra. Flaggor, rök, eld, trummor, det finns ingen gräns för vad de ska klara för att kunna passa för jobbet som polishäst.
Igår stiftade Cinnamon närmare bekantskap med en otäck svart presenning. En lömsk sak. Mycket frustande och fnysande, vi kom inte så långt som att gå ÖVER den, men bra nära...
Igår stiftade Cinnamon närmare bekantskap med en otäck svart presenning. En lömsk sak. Mycket frustande och fnysande, vi kom inte så långt som att gå ÖVER den, men bra nära...
Körskolan
Med risk att tråka ut er totalt (men ni kan ju också välja att inte gå in på min blogg alls, buhuuuu) så publicerar jag ännu en bild på det duktiga lilla welsh mountainstoet Cinnamon. Här testar vi att kliva över och mellan skalmarna. Hon är fortfarande hur cool som helst. Nu gäller det att hålla i mig själv så att jag inte forcerar för snabbt....
Ett bättre bett
Att få in en metallbit (bettet) i munnen var ingen hit, tyckte Cinnamon. Nja, prova själv så får Du se hur behagligt det är. Men ska man bli en körhäst så är det tyvärr nödvändigt, i alla fall skulle inte jag våga köra med grimma...
Eftersom jag är flexibel och öppen när det gäller hästarnas utrustning så provade jag flera olika typer av bett. Det första, ett ganska nätt tredelat med parerstänger gillade hon inte alls. Hon fick sen testa ett tredelat järn-koppar med rörliga ringar. Det verkade inte heller bra. Jag kom sedan på att jag hade ett ganska nytt nätt oledat, litet svängt bett av märket Bombers Bits, som är mer anatomiskt utformat. Det sägs ligga bra i grunda munnar, och min ena islänning gillar det bäst. Och se- det var en helt annan uppsyn på Cinnamon-damen när hon provade det.
Eftersom jag är flexibel och öppen när det gäller hästarnas utrustning så provade jag flera olika typer av bett. Det första, ett ganska nätt tredelat med parerstänger gillade hon inte alls. Hon fick sen testa ett tredelat järn-koppar med rörliga ringar. Det verkade inte heller bra. Jag kom sedan på att jag hade ett ganska nytt nätt oledat, litet svängt bett av märket Bombers Bits, som är mer anatomiskt utformat. Det sägs ligga bra i grunda munnar, och min ena islänning gillar det bäst. Och se- det var en helt annan uppsyn på Cinnamon-damen när hon provade det.
Kardborrponnier
Att welsh mountainponnier var vänliga och människotillvända, det visste jag innan jag skaffade mina två små ston. Men att de var veritabla kardborrar, det anade jag faktiskt inte! Fast min vän Vivi säger att det är så de är....
Så fort de får syn på mig, kommer de dundrande. Och då vill jag påpeka att jag inte stoppar i dem morötter eller annat godis. Nej, de vill ha sällskap av människor. Och gärna komma ut och träna litet. Maken till träningsvilliga hästar har jag aldrig tidigare stött på.
Så när jag ska göra något nere i stallet gäller det att SMYGA sig ner, annars har jag båda klistrandes intill mig. Det spelar ingen roll om de är längst ner i hagen, över 500 meter bort, men de MÄRKER i alla fall att jag är där... så det är bara att smita in och stänga om sig, om jag vill få jobba i fred med mockning och halmning. När jag står där inne i stallet, hänger de i dörröppningen och tjatar "NÄR ska vi göra nå´t då??" Kolla bara här:
Och här:
Så fort de får syn på mig, kommer de dundrande. Och då vill jag påpeka att jag inte stoppar i dem morötter eller annat godis. Nej, de vill ha sällskap av människor. Och gärna komma ut och träna litet. Maken till träningsvilliga hästar har jag aldrig tidigare stött på.
Så när jag ska göra något nere i stallet gäller det att SMYGA sig ner, annars har jag båda klistrandes intill mig. Det spelar ingen roll om de är längst ner i hagen, över 500 meter bort, men de MÄRKER i alla fall att jag är där... så det är bara att smita in och stänga om sig, om jag vill få jobba i fred med mockning och halmning. När jag står där inne i stallet, hänger de i dörröppningen och tjatar "NÄR ska vi göra nå´t då??" Kolla bara här:
Och här:
Islandsgossen mår prima!
Ja, båda islandspojkarna faktiskt. Nästan dagligen kommer glada rapporter från ön där i Mälaren, där Sveipur numera bor. Han verkar inte göra sin nya matte Gitte besviken...
Vhiskur, islänningen i exil, har funnit sig väl tillrätta. Han fungerar bra i det stora flocken, verkar ha hittat sin plats och det är inte nåt bråk alls. Förra veckan blev han verkad, och stod och såg nöjd ut hela tiden. Likaså när han blev masserad. Inte ett ömt ställe! Att bo i storflock med all den rörelsen som blir, är nog storartat bra.
Idag var jag över och tog en skogspromenad med honom, och så lekte vi litet på den jättelika ridbanan. Det bara lyser nöjdhet om honom, och det gör mig så lycklig.
Vhiskur, islänningen i exil, har funnit sig väl tillrätta. Han fungerar bra i det stora flocken, verkar ha hittat sin plats och det är inte nåt bråk alls. Förra veckan blev han verkad, och stod och såg nöjd ut hela tiden. Likaså när han blev masserad. Inte ett ömt ställe! Att bo i storflock med all den rörelsen som blir, är nog storartat bra.
Idag var jag över och tog en skogspromenad med honom, och så lekte vi litet på den jättelika ridbanan. Det bara lyser nöjdhet om honom, och det gör mig så lycklig.
Träningen rullar på
Idag var lokselen på för andra gången, men nu med svanskappa. Det kan vara otäckt, tycker en del hästar. Cinnamon tog det med jämnmod i början, men efter ett tag kände hon att det var något som satt där under svansen, och då tog hon en 7-8 rodeoskutt rakt upp i luften. Efter det var det lugnt.
Vi beskådade ponnyvagnen på nära håll, den var rätt intressant tyckte Cinnamon.
"Är det verkligen meningen att jag ska dra den där?" -"Nej, inte idag gumman..."
Surtant?
Med risk för att bli ansedd som trakten surtant när det gäller mina hästar, så har jag satt upp skyltar vid elstaketet. Vi har inte så många som promenerar kring hagen, men en och annan kommer ju förbi. Speciellt då barn är med vill de gärna locka fram hästarna till staketet. Vilket inte är så bra eftersom staketet är ett eldito, och det är meningen att hästarna INTE ska gå fram till det!
Allra värst är det när folk ska MATA hästarna, vilket är absolut förbjudet. Det får nog bli fler skyltar om det, för de här små ponnyprinsessorna är mycket mer intresserade av förbipasserande än vad islandsgossarna var. De struntade högaktningsfullt i folk som stod vid staketet och lockade, men de här.....
Allra värst är det när folk ska MATA hästarna, vilket är absolut förbjudet. Det får nog bli fler skyltar om det, för de här små ponnyprinsessorna är mycket mer intresserade av förbipasserande än vad islandsgossarna var. De struntade högaktningsfullt i folk som stod vid staketet och lockade, men de här.....
Mönsterelev kap.II
Igår var det då dags för att prova bett i munnen på Cinnamon. Varför då, undrar Du? Är det verkligen nödvändigt att ha bett i munnen på de stackars hästarna? Absolut, säger en del, men har man sett Alexander Nevzorov rida sina "vilda" hingstar i piaff och passage och galoppombyten, barbacka och utan en enda rem eller metallbit nånstans, då kan man ju börja undra...
Men jag själv skulle inte ge mig till att KÖRA en häst utan bett och bara i grimma. Eftersom jag har ett helt "bettmuseum" hemma, så finns det en del olika att prova. Jag började med ett tredelat, ganska smalt, med parerstänger för att det ska hålla sig på plats. Otäckt tyckte Cinnamon, inte så att hon blev rädd (KAN hon bli rädd?) men så att hon tugg-tuggelituggade frenetiskt och gärna ville ha ut metallen ur munnen.
Efter en liten stunds betträning tömkörde jag med bara grimman några varv runt den stora gräsridbanan. Det går riktigt bra, hon har redan fattat hur det går till. Den lilla hästen är så cool så det går att ställa henne och hon står snällt och väntar medan matte knäpper några kort. En ny fotomodell!
Usch vilket fånigt påfund det här med BETT i munnen....
Men jag själv skulle inte ge mig till att KÖRA en häst utan bett och bara i grimma. Eftersom jag har ett helt "bettmuseum" hemma, så finns det en del olika att prova. Jag började med ett tredelat, ganska smalt, med parerstänger för att det ska hålla sig på plats. Otäckt tyckte Cinnamon, inte så att hon blev rädd (KAN hon bli rädd?) men så att hon tugg-tuggelituggade frenetiskt och gärna ville ha ut metallen ur munnen.
Efter en liten stunds betträning tömkörde jag med bara grimman några varv runt den stora gräsridbanan. Det går riktigt bra, hon har redan fattat hur det går till. Den lilla hästen är så cool så det går att ställa henne och hon står snällt och väntar medan matte knäpper några kort. En ny fotomodell!
Usch vilket fånigt påfund det här med BETT i munnen....