ylle - kort och gott

FILMINFO/RECENSION "Solstorm" i all korthet: Mordgåta i Knutby. Grått och förutsägbart. Men med denna rollista - vem kommer att bry sig?

Fortfarande kvar? Vad var det jag sa...

När filmsnutarna är på välbehövlig semester nånstans långt, långt borta står andra romanhjältar redo att stilla folkets abstinens efter kalla kårar. Och kallt blir det, när advokat Rebecka Martinsson beger sig till norraste Norrland för att lösa mordgåta i en Knutbykopia till by.

Långt där uppe i den gudsförgätna fjällen har en ung succépredikant hittats knivhuggen i samhällets kyrka. Hans syster, som av oförklarlig anledning begav sig till Guds hus mitt i natten med två sovande barn i släptag, anhålls av logiska skäl misstänkt för dådet, men lyckas först slå ett samtal till Stockholm för att släpa hem sin gamla väninna.

Och självklart är väl den stackars tösen oskyldig, vilket innebär att en mördare går lös bland alla frireligiösa knäppgökar. Vår hjältinna möts dock av en ovilja till hjälp och en allmän kylig stämning, som kanske kan bero på att hon lämnade stan för många år sen med en mörk hemlighet i bagaget. Ju fler gamla bekanta hon stöter på desto otrevligare blir det, och då räknar jag ändå inte med den mystiska figur som försöker köra över henne. Oh, the drama, the drama!

Nej, så överdrivet dramatiskt blir det inte. Förutsägbarhet är väl ett vanligare inslag i denna typen av historier än spänning. Hur mycket man än hoppas varje gång blir resultatet tyvärr alltid ungefär detsamma i dessa sammanhang. Det smärtar att säga det efter så många gånger men "Solstorm" är, som så många andra svenska thrillers, enbart ett blekt försök. Ingen kalkon, det vore för generöst - bara två gråa timmar i biomörkret som du till dan därpå hunnit glömma.

Izabella Scorupco, som vaknat till liv och ställt sig framför kameran på nytt efter 108 år i dvala, gör sitt bästa, men det är inte heller hennes fel att huvudpersonen är så sanslöst ointressant. Man får väl ändå kalla Scorupco för en frisk fläkt på den svenska filmfronten. Det är trevligt att se en huvudroll som inte gått till Bergström, Endre eller någon annan av de ordinarie haggorna (men bara lugn - Eklund, Henriksson och Diva Persbrandt ser givetvis till att du ändå känner dig precis som hemma).

Men denna grädda av landets skådespelarelit, så omsorgsfullt framvaskad och fraktad till Kiruna, gör mig snart nyfiken på det egentliga syftet. För faktum är att bara en bråkdel brytt sig om att försöka lägga till en norrländsk dialekt - ja, det är till och med så illa att jag knappt minns om Suzanne Reuter har några repliker i filmen eller ej. Att fylla ut smårollerna med stora namn kan väl inte vara ett trick för att locka massorna till biograferna?

Eller kanske ett sätt att avleda uppmärksamheten från de två rent hopplösa barnskådespelarna. Fel karaktärer mördades, lita på mina ord...

ONÖDIGT VETANDE "Solstorm" är filmatiseringen av Åsa Larssons storsäljande debutroman med samma namn.

Alexander Dunerfors

Jag tyckte väl att mockningen var väl lindrig igår. Endast en ynka lövkorg fick jag ihop på de två boxarna. Jag undrade var hästflickorna hade gjort av matavfallet, men svaret fick jag i morse. I magen!

För i morse var det totalt nerbajsat i båda boxarna. Fyra lövkorgar blev det. Och Nyponros hade den dåliga smaken att ha legat i sina träckhögar, på båda sidor dessutom! Hur smutsig som helst. Men det var väl gott varmt kan tänkas...

Jag längtar till varmare tider så att jag kan låta dem gå på riktig lösdrift. Men än så länge vill jag att de ska ha boxvila på natten, så att Nyponros kan få äta ostört och mycket. Och garanterat få sova i halmen. Eller som i natt, i bajshögarna!

Usch. stygga fölflicka!

Det är inget fel på rörelsemekaniken hos treåriga Cinnamon heller!

Vaknar av kramp i ena vaden. Lille Hund sover på mitt ben eftersom husse är på konferens. Då görs det undantag för sängsovande, annars har hundet en egen säng han får sova i.

Klockan är 7, dags att gå ner till småflickorna. Solen strålar ute, vi närmar oss ljusare tider! Det är ovanligt kallt och har snöat litet lätt under natten. Hästflickorna väntar otåligt på att bli utsläppta. Jag lägger ut hösilaget i deras foderlådor och öppnar boxdörrarna.

Ser Du det lustiga schackmönstret på Nyponrosmunnen? Rosa -mörkt-mörkt-rosa...

Nyponros susar iväg på sina långa ben, hon vill välja foderplats först, men hon har som vanligt ingen chans...

Med ålderns rätt bestämmer förstås treåriga Cinnamon.

I förrgår skulle veterinären ta bort Cinnamons vargtänder. De visade sig ha rötter nånstans neråt hovarna... satt nämligen som berg! Veterinären bände och ruckade, men tänderna vägrade att ge sig. Efter en timme hade jag god lust att säga att vi struntar i alltihop, men det var ju så dags... och vargtänder BÖR tas ut, om man någon gång vill ha ett bett i munnen på hästen. Cinnamon hade redan visat stort obehag när vi provade med bett, så det var bara att hålla ut och få det avklarat.

Efter tre timmar och åtskilliga påfyllningar av det lugnande medlet var den vänstra vargtanden ute, det var en riktig baddare till rot. Den högra var rätt lös, men vägrade ändå att släppa taget. Den som gav upp först  var veterinären, som ska komma tillbaka inom kort med en hästtandsexpert. Teorin är att tanden ska lossna lättare om den får sitta någon vecka.

Jag var helt färdig efter att ha försökt hålla upp ponnyhuvudet den sista timmen. Har du en ANING om hur TUNGT ett ponnyhuvud kan vara, när innehavaren är sederad och inte håller det av egen kraft?

Igår morse var jag orolig för hur Cinnamon mådde, skulle hon kunna äta, hade hon ont i munnen, kunde det infekteras och ge feber? Men det märktes inte ett spår av obehag. Ingen svullnad, och Cinnamon kastade sig på morgonmålet precis som vanligt. Det måste ju KÄNNAS tycker man, men hästar har en otrolig förmåga att stå ut med obehag. Man kan undra varför somliga hästar har vargtänder och somliga inte. De är lika onödiga som våra visdomständer...

Får jag bara göra ett förtydligande vad jag menar med "högkvalitativ lösdrift"?

Jag menar då INTE att hästarna släpps ut vind för våg och får klara sig själva, kanske med tillskott av några möglande storbalar hö eller hösilage som körs ut och ställs i leran.

Jag menar att hästarna ges minst samma omsorg som om de stod på stall, dvs visiteras och sköts varje dag. De fodras individuellt efter behov, inte efter mottot "Den starkaste får mest..." Detta kan innebära att man får ta omaket att skilja hästarna åt vid utfodring alternativt  binda upp dem.

De ska ha möjlighet att gå in i en vindskyddad ligghall med gott om plats för alla i flocken. Ligghallen skall hållas ren och alltid ha gott om torrt strö att ligga i. Om det inte finns gott om skuggande träd i hagen, måste ligghallens tak isoleras för att skydda hästarna mot värmen under sommaren. På sommaren kan hästarna behöva hjälp att skydda sig mot insekter med t ex flugspray och flugmasker som skyddar ögonen och gärna även öronen....

Hagarna ska vara så stora att

hästarna ska kunna röra sig fritt i alla gångarter. Man räknar ca 1 hektar per häst, något som tyvärr sällan efterföljs. Staketen måste vara hela och av sådan kvalitet att hästarna inte skadar sig på dem. Om möjligt skall hagarna mockas sommartid för att hålla parasittrycket nere.

Det är stor skillnad på lösdrift och lösdrift....


"Mitt bord"? Skogsfrun? Nåja, jag är otroligt intresserad av hästars välbefinnande. Nu har jag fått ösa ur mig.....



Glada hästar får gå på bete som är det naturliga för dem


Lösdriftstallet skall hållas rent och väl bäddat, gärna med halm


En välsittande flugmask skyddar hästens känsliga ögon mot flugor och otyg

Undrar ni vart rapporterna kring Cinnamons utbildning tagit vägen?
Vi har tagit ett break, eftersom veterinären konstaterade att hon hade rejäla vargtänder, vilket förklarar hennes ovilja mot bettet.
De ska tas bort kommande vecka, och ett bra tag är det alltså grimma som gäller. Har också lasttränat henne litet grand. Vi är ute och går och tittar på litet olika konstiga saker som kan skrämma en liten häst.

Nyponros får träna sig i att vara ensam i hagen då. Med henne gör jag för närvarande minsta möjliga, eftersom hon är så full av energi och ungdomlig trots. Jag grubblar istället över om hon inte skulle må bäst av att vara i en flock med jämnåriga, så att hon får leka och rasa av sig. Cinnamon är inte så värst lekfull, och jag har då ingen lust att vara sparrande hästkompis. Jag klarar heller inte av det fysiskt. Man är väl inte 20 heller!

Cinnamon med det illa tålda bettet, då i höstas.

I den här blöta väderleken måste Lille Hund badas i alla fall varannan vecka. Han blir fluffig som en liten leksaksbjörn när han är fönad och borstad.



En ganska så nöjd pudelpojke pustar ut efter badet...

Försökte redigera bort de röda ögonen, men så såg han ut som ett monster... så ni får stå ut!