Snön faller
-kom att tänka på en gammal låt av Ulf L: "snön faller, och vi med den... långt långt till sommaren..."
NEJ, jag har inte ramlat igen. Men huvudet talar fortfarande om att det inte tycker om markkontakt av tredje graden. Och vi har alldeles vitt av snö. Visste väl det, att vintern kan komma även i mars!
NEJ, jag har inte ramlat igen. Men huvudet talar fortfarande om att det inte tycker om markkontakt av tredje graden. Och vi har alldeles vitt av snö. Visste väl det, att vintern kan komma även i mars!
Förkylningstider
På sistone har förkylningarna duggat tätt. Jag blir förtvivlat trött, kraftlös, tappar ork och energi totalt. Det enda som hjälper är faktiskt att stänga av helt och vila. Hur tråkigt det än är. Jag har lärt mig på det hårda sättet, förr i tiden höll jag igång trots elaka förkylningar och det slutade oftast med lunginflammation och i värsta fall med sjukhusvistelse och otäcka stavar som stacks upp i bihålorna. Yäääck....
Till min hjälp har jag dessa små vänner. Berocca (B- och C-vitamin) enchinacea, vitlök, citron och så - förstås - honung! När man har fördelen att få äkta närproducerad vara!
Kanske är det den alltför varma vinterns fel att förkylningsbacillerna frodas? Det finns tydligen redan fästingar?
Har ni inga åsikter?
Det är lustigt, mina häst- och hundinlägg får kommentarer, men inte mina ibland frustrerade inlägg om samtida företeelser. Har ni inga åsikter alls om miljöbilar, slavarbetare i Sverige och egotrippade doktorer?
Eller vågar ni inte? Orkar? Är min synpunkter inte värda att kommenteras?
Eller vågar ni inte? Orkar? Är min synpunkter inte värda att kommenteras?
Dr S. Freud svarar:
Jag har förstått att du ofta drömmer om rangliga hissar, som är svåra att kliva in och ur, hänger i vingliga snören och dinglar osv. Detta torde kunna tolkas som så, att Du är osäker på tillvaron just nu och kanske innefattar det också en oro inför världens framtid? Att ingen vill åka hiss med Dig tyder på en viss ensamhetskänsla.
Dina drömmar om att köra vilse, fastna och inte komma därifrån tyder på en uppdämd frustration. Du har "kört fast" och kommer inte ut. De negativa drömmarna symboliserar oro och grubbel. Att någon stulit delar från din bil går helt i samma linje, frustration och rädsla för att förlora något (någon)?
Men du vill inte vara ett passivt offer. Din aggression, viljan att strypa den skyldige, tyder på att du ändå vill agera. Och önskan att döda visar än mer att du vill lösa problemen, en gång för alla.
Finns det någon mer amatöranalytiker därute?
Dina drömmar om att köra vilse, fastna och inte komma därifrån tyder på en uppdämd frustration. Du har "kört fast" och kommer inte ut. De negativa drömmarna symboliserar oro och grubbel. Att någon stulit delar från din bil går helt i samma linje, frustration och rädsla för att förlora något (någon)?
Men du vill inte vara ett passivt offer. Din aggression, viljan att strypa den skyldige, tyder på att du ändå vill agera. Och önskan att döda visar än mer att du vill lösa problemen, en gång för alla.
Finns det någon mer amatöranalytiker därute?
Skogens konung
När jag var på väg från islandsgossen igår stod det en ståtlig älgtjur i skogskanten. Hade ju kameran med mig, så jag hystade snabbt upp den och sköt iväg en bild. Rätt långt håll, men ändå. Jag var tvungen att stanna bilen, där mitt på vägen, och titta. Man fylls av en slags andlig frid när man får se ett så ståtligt djur. Han stannade och tittade tillbaka på mig. Två varelser möter varandras blickar. Aldrig att jag skulle kunna höja en bössa och skjuta. Aldrig.
Och hur var det nu med miljöbilarna?
NU har forskarna fått fram fakta kring den sk miljöbensinen, etanol bl a. Det lär tära mer på miljön än vad som tidigare var känt, även själva framställningen och förbränningen är skadligare än man trodde.
Så det är inte bara att jordens regnskogar huggs ner för att framställa etanol i bl a Brasilien, som sedan skeppas över till oss "miljövänner" i Europa, och att världens spannmålsresurser allt mer används även den till etanolframställning....
På mig låter det som om "miljöbilen" är på väg att bli den värsta boven med sitt oetiska bränsle. Men jag har inte hört någon debatt om skattelättnaderna, miljörabatterna mm för dessa bilar.... när kommer den?
Min bror har en hybridbil, av märket Honda. Den drar knappt en halvliter bensin milen, och laddar upp sina egna batterier som används för att driva bilen, när man bromsar! Det låter väl i mina öron som den riktigt miljöbilen! Eller...?
Dagens meny
Kräkmacka med hostsås
Rynksoppa med värkbröd
Tårfromage med en pinne ensamhet som tilltugg
Jag är så in i helvete trött på detta strilande regn
Gegga och lera överallt
där det inte råkar ligga is - halka
Men det finns många som har det värre
mycket värre
Jag är så in i helvete trött på mitt eget grubbel
på kroppens tillkortakommanden
att bli gammal
och trist
och oattraktiv så in i baljan
Och varför skriver jag det här i bloggen?
Rynksoppa med värkbröd
Tårfromage med en pinne ensamhet som tilltugg
Jag är så in i helvete trött på detta strilande regn
Gegga och lera överallt
där det inte råkar ligga is - halka
Men det finns många som har det värre
mycket värre
Jag är så in i helvete trött på mitt eget grubbel
på kroppens tillkortakommanden
att bli gammal
och trist
och oattraktiv så in i baljan
Och varför skriver jag det här i bloggen?
NÄR är livet som mest värdefullt?
Man hör åtskilliga människor tala om det. Hur värdefullt livet plötsligt synes, när man varit nära att drabbas av en katastrof, när man återhämtat sig från en fruktansvärd sjukdom, t o m när man lever under ett uttalat dödshot p g a cancertumörer eller annat. Hur värdefullt livet då plötsligt blir...
Varför behöver det vara så? Är vi så tröga och saknar insikt så till den grad, att vi ska behöva stå vid stupets kant och känna hur benen svajar och huvudet snurrar, för att förstå att vi verkligen ville leva? När allt kom omkring.
Det känns visserligen som en utnött klyscha, men är det inte just så som John Lennon sa, att "Livet är det som händer oss medan vi är fullt upptagna med att planera annat"? Vad som ska hända i morgon, eller nästa vecka, eller när vi går i pension? Varför ska det vara så svårt att leva i nuet?
När Du går där och trampar i vardagen, gnällandes på än det ena och än det andra, det kan vara vädret, räkningar eller ont i lilltån. Varför inte försöka fantisera om hur det skulle kännas att få en dom av Din läkare: Du har en dödlig svår sjukdom och bara några månader kvar att leva.
Tänk på hur Du skulle vilja leva då. Och förverkliga litet av det redan idag. I morgon kan det vara för sent. Då kan fantasin bli verklighet. Och hur kommer Du inte att ångra alla dagar Du slösat bort då, på onödigheter....?
Varför behöver det vara så? Är vi så tröga och saknar insikt så till den grad, att vi ska behöva stå vid stupets kant och känna hur benen svajar och huvudet snurrar, för att förstå att vi verkligen ville leva? När allt kom omkring.
Det känns visserligen som en utnött klyscha, men är det inte just så som John Lennon sa, att "Livet är det som händer oss medan vi är fullt upptagna med att planera annat"? Vad som ska hända i morgon, eller nästa vecka, eller när vi går i pension? Varför ska det vara så svårt att leva i nuet?
När Du går där och trampar i vardagen, gnällandes på än det ena och än det andra, det kan vara vädret, räkningar eller ont i lilltån. Varför inte försöka fantisera om hur det skulle kännas att få en dom av Din läkare: Du har en dödlig svår sjukdom och bara några månader kvar att leva.
Tänk på hur Du skulle vilja leva då. Och förverkliga litet av det redan idag. I morgon kan det vara för sent. Då kan fantasin bli verklighet. Och hur kommer Du inte att ångra alla dagar Du slösat bort då, på onödigheter....?
Personlighetstest
Hittade följande personlighetstest hos skogsfrun: Här är resultatet avseende mig: (inte helt fel tror jag)
SÅDAN ÄR DU:
SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut - även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Vad säger ni som känner mig, stämmer detta? Vågar ni svara?
Böcker böcker böcker
Ända sedan jag var mycket liten har jag läst böcker. När jag var fyra började min syster i skolan, och jag var SÅ avundsjuk på henne. När hon kom hem tvingade jag henne att leka skola med mig och berätta om vad hon lärt sig den dagen. Det hade som resultat att jag läste flytande vid fem års ålder. Och vilka underbara upplevelser man får genom att läsa! Du förflyttas över hela jordklotet och får på ett suveränt sätt ta del av andra människors upplevelser och tankar.
Våra föräldrar hade en rätt späckad bokhylla, mycket var Det Bästas utdrag ur klassiker. Som liten fick man inte läsa vad som helst, men jag norpade jättevolymer av Pearl S Buck och läste dem med ficklampa under täcket. Jag fattade nog inte en bråkdel av vad hon skrev om, men det spelade ingen roll.
Jag har fortsatt att läsa hela livet. Som läsare är jag allätare men de senaste åren har jag blivit rätt förtjust i deckare. Inte minst de svenska författarna är roliga att läsa: Åke Edwardsson och Åsa Larsson m fl.
Men, snälla Viveca Lärn, varför tog Du livet av Mac Fie i senaste boken? Livet på Saltön kommer aldrig att bli sig likt. Och Åke Edwardsson avslutade senaste boken om kommisarie Winter med att ge honom en förmodad hjärntumör. Hur det går får man inte veta, antagligen för att man med spänning ska vänta på nästa bok.
Ibland är man så inne i en bok att man bara längtar efter att få lägga sig och öppna den igen. Och det känns som en sorg när boken är slut. Man lever med personerna så intensivt så det känns som om man känner dem.
En bok jag aldrig glömmer är "En bön för Owen Meany" av John Irving. Den är helt suverän! Spännande och fruktansvärt sorglig. Hans "Hotell New Hampshire" är också oförglömlig, med den motorcykelåkande björnen Earl. En annan bok som också stannade kvar i mitt hjärta är "Den gröna milen" av Stephen King, som har en mycket ojämn produktion. En del böcker är jättebra, andra helt konstiga. Den gröna milen blev också en film med bl a Tom Hanks som nästan var lika bra som boken, vilket är ovanligt.
Vilken tur att det finns böcker. Livet vore mycket tråkigare utan dem! Och sådan tur att vi har bra bibliotek som vi kan låna böcker i. Hur fulla skulle inte husen annars bli av allt man läst!
Våra föräldrar hade en rätt späckad bokhylla, mycket var Det Bästas utdrag ur klassiker. Som liten fick man inte läsa vad som helst, men jag norpade jättevolymer av Pearl S Buck och läste dem med ficklampa under täcket. Jag fattade nog inte en bråkdel av vad hon skrev om, men det spelade ingen roll.
Jag har fortsatt att läsa hela livet. Som läsare är jag allätare men de senaste åren har jag blivit rätt förtjust i deckare. Inte minst de svenska författarna är roliga att läsa: Åke Edwardsson och Åsa Larsson m fl.
Men, snälla Viveca Lärn, varför tog Du livet av Mac Fie i senaste boken? Livet på Saltön kommer aldrig att bli sig likt. Och Åke Edwardsson avslutade senaste boken om kommisarie Winter med att ge honom en förmodad hjärntumör. Hur det går får man inte veta, antagligen för att man med spänning ska vänta på nästa bok.
Ibland är man så inne i en bok att man bara längtar efter att få lägga sig och öppna den igen. Och det känns som en sorg när boken är slut. Man lever med personerna så intensivt så det känns som om man känner dem.
En bok jag aldrig glömmer är "En bön för Owen Meany" av John Irving. Den är helt suverän! Spännande och fruktansvärt sorglig. Hans "Hotell New Hampshire" är också oförglömlig, med den motorcykelåkande björnen Earl. En annan bok som också stannade kvar i mitt hjärta är "Den gröna milen" av Stephen King, som har en mycket ojämn produktion. En del böcker är jättebra, andra helt konstiga. Den gröna milen blev också en film med bl a Tom Hanks som nästan var lika bra som boken, vilket är ovanligt.
Vilken tur att det finns böcker. Livet vore mycket tråkigare utan dem! Och sådan tur att vi har bra bibliotek som vi kan låna böcker i. Hur fulla skulle inte husen annars bli av allt man läst!
Kalhyggen
På sistone har det dykt upp ett otal stora kalhyggen i vår trakt. Skogspriserna har visst gått upp och det gäller att ta för sig medan det går. Men för mig känns det alltid litet sorgmodigt att se monstermaskinerna tugga i sig det som nyss var fin, väldoftande skog med vackra träd och slingrande stigar. Som nu är ett minne blott.....
Vår girighet tar ut sitt pris
och kvar blir bara sten och ris
där jättegranen nyss stod stolt
och tjädertuppen sångstund hållt
där tassar trippat, rävar små
där kan man inte längre gå
Nej skogens jättars tid är slut
så fåglarna fått flytta ut
en tår i ögat mitt jag får
här är förstört för många år
hur kan man göra så, jag undrar
men skogsmaskinen högljutt dundrar
så rösten min hörs inte alls
mitt skrik det fastnar i min hals
det är för sent...
Vår girighet tar ut sitt pris
och kvar blir bara sten och ris
där jättegranen nyss stod stolt
och tjädertuppen sångstund hållt
där tassar trippat, rävar små
där kan man inte längre gå
Nej skogens jättars tid är slut
så fåglarna fått flytta ut
en tår i ögat mitt jag får
här är förstört för många år
hur kan man göra så, jag undrar
men skogsmaskinen högljutt dundrar
så rösten min hörs inte alls
mitt skrik det fastnar i min hals
det är för sent...
Sned feminismdebatt
Kom in på kanal fyras morgonprogram, tyvärr inte från början av denna debatt. Vet alltså inte namnen på dem som deltog, men det var två män. En mörkhårig med skägg och en mer cendré. Förlåt att jag kallar er för era hårfärger här, men något måste jag ju kalla er... Frågan gällde feminismen från männens vy? Jag blev förskräckt över det jag hörde. Den mörkhåriga sade med len röst att han stödde kvinnorna i sin kamp mot alla orättvisor (det kan man väl hålla med om). Men när den cendre mannen gjorde invändningen mot formuleringen att "samhället ska byggas för att gynna kvinnorna" eller nåt liknande, med motiveringen att det även finns män som far illa i vårt samhälle, så blev han brutalt hånad av den andre.
Han menade att kvinnor så ofta farit illa så nu har de rätt att revanschera sig. Nåja. Den cendre mannen infogade då att han var för HUMANISM och inte emot feminism. Han var också motståndare till kollektivisering (man drar alla ur en grupp, i denna fråga kvinnorna eller männen, över en kam).
Då den mörkhåriga invände mot att män for illa och ville ha exempel, relaterade den cendre till många vårdnadstvister där förtvivlade fäder kopplas bort från sina barn, för att kvinnorna anser att barnen bara är deras. Och ofta har de hjälp av de sociala myndigheterna i detta, menade den cendré.
Ett annat exempel han drog var från Feministkongressen (?) där man hade sjungit en sång som gick ut på att (kan inte ordagrant) - "jag hatar er män, ska strimla er, jävla svin osv..." Han ansåg att detta i hög grad var att kollektivt ge sig på männen. Jag håller med honom, men det gjorde inte den mörkhårige, som tydligen enbart kämpade för kvinnors väl. (Jag betackar mig för en sån snedvriden vapendragare!)
Jag undrar vad som hade hänt om en grupp män hade sjungit motsvarande sång, men om kvinnor? Kan vi inte hålla med om att kampen borde stå för MÄNNISKANS rätt, och inte ställa grupper (könen t ex) mot varandra?
Han menade att kvinnor så ofta farit illa så nu har de rätt att revanschera sig. Nåja. Den cendre mannen infogade då att han var för HUMANISM och inte emot feminism. Han var också motståndare till kollektivisering (man drar alla ur en grupp, i denna fråga kvinnorna eller männen, över en kam).
Då den mörkhåriga invände mot att män for illa och ville ha exempel, relaterade den cendre till många vårdnadstvister där förtvivlade fäder kopplas bort från sina barn, för att kvinnorna anser att barnen bara är deras. Och ofta har de hjälp av de sociala myndigheterna i detta, menade den cendré.
Ett annat exempel han drog var från Feministkongressen (?) där man hade sjungit en sång som gick ut på att (kan inte ordagrant) - "jag hatar er män, ska strimla er, jävla svin osv..." Han ansåg att detta i hög grad var att kollektivt ge sig på männen. Jag håller med honom, men det gjorde inte den mörkhårige, som tydligen enbart kämpade för kvinnors väl. (Jag betackar mig för en sån snedvriden vapendragare!)
Jag undrar vad som hade hänt om en grupp män hade sjungit motsvarande sång, men om kvinnor? Kan vi inte hålla med om att kampen borde stå för MÄNNISKANS rätt, och inte ställa grupper (könen t ex) mot varandra?
Granatäpple-nåt att bita i
Granatäpplen är som människor.. Oändligt massa kärnor, de flesta smakar mycket gott. Sött. Man letar i alla hålrum, hittar nya kärnor, de tar liksom aldrig slut. Ibland kan man av misstag få i sig en bit av mellanväggen, och den smakar otäckt bittert. Den får man låta bli.
När man tror att man har smaskat i sig hela frukten, så fanns det ytterligare något hålrum! Men där var kärnorna helt ruttna, pyton, usch, spottar ut. Alla granatäpplen har inte ruttna delar. Men beska mellanväggar finns i alla. I stort sett är det en underbar frukt.
Alltså: Alla granatäpplen är njutbara och tar lång tid att hitta kärnorna i. En del har ruttna delar. De får man inte äta. Man bör också akta sig för att få i sig de beska mellanväggarna. Hajar Du?
Dofter
Tänk vad mycket dofter betyder i vår tillvaro! En doft kan förflytta Dig i tid och plats, swisch så åker Du fyrtio år tillbaka... varm tallbarr, skog, doften av nyslaget hö, av saltstänkt hav... behagliga minnen och huvudet blir genast fyllt av bilder.
Gammal skolsal med mögliga papper, svettig gympasal och elaka klasskamrater som kommenterar mina obefintliga bröst, då när alla de andra (?) hade behå och var välutvecklade. Trycket var för stort så jag tog veckopengen och köpte en billig behå på EPA som jag fyllde med bomull. Nå, idag finns de ju där (brösten) och jag skulle snarare önska att de var litet mindre.
Teaterbesök, med denna kakafoni av äckliga parfymer, kväljande, otäckt, flämtar efter luft. Jag har alltid gillat herrdofter mer än sliskiga kvinnoparfymer. Ett tag i mitt liv använde jag enbart herrdoft, men fick ofta intresserade blickar från andra kvinnor när jag åkte buss eller tunnelbana. Idag använder jag knappt några dofter alls, det räcker så väl med de naturliga, svett, häst och nyduschad.
Och doften av nybryggt kaffe, en nybakad sockerkaka.... ljuvligt. Kaffe doftar alltid så mycket bättre än vad det smakar. Men jag ska göra mig en kopp nu.
Gammal skolsal med mögliga papper, svettig gympasal och elaka klasskamrater som kommenterar mina obefintliga bröst, då när alla de andra (?) hade behå och var välutvecklade. Trycket var för stort så jag tog veckopengen och köpte en billig behå på EPA som jag fyllde med bomull. Nå, idag finns de ju där (brösten) och jag skulle snarare önska att de var litet mindre.
Teaterbesök, med denna kakafoni av äckliga parfymer, kväljande, otäckt, flämtar efter luft. Jag har alltid gillat herrdofter mer än sliskiga kvinnoparfymer. Ett tag i mitt liv använde jag enbart herrdoft, men fick ofta intresserade blickar från andra kvinnor när jag åkte buss eller tunnelbana. Idag använder jag knappt några dofter alls, det räcker så väl med de naturliga, svett, häst och nyduschad.
Och doften av nybryggt kaffe, en nybakad sockerkaka.... ljuvligt. Kaffe doftar alltid så mycket bättre än vad det smakar. Men jag ska göra mig en kopp nu.
Vi bor i Paradiset!
Vårt timmerhus i vitsippornas tid. Och ja, Lille Hund sitter minsann på trappen! Det är hans Älsklingsplats där han kan sitta och titta ut över dalen (se bild nedan) och hålla koll...
Ibland är det i mörkret och kylan lätt att glömma bort att vara tacksam för hur man bor. Vårt hus ligger mitt i skogen men ändå nära, en knapp km fram till asfalterad väg och 4 km från motorväg som leder rakt in till storstan om man så vill. Vi har inga gatlyktor, men naturen finns runtom oss. Istället för bilmotorer hör man fågelkvitter tidigt på vår-sommarmornar... Det kan vara skönt att se bilder från en annan årstid så att man påminns om hur det kan vara...
Foto från grundhagen ner över lusthuset och Hästarnas Dal, sommarhagarna.
Budskapet har gått hem - efter femtio år!
Jag växte upp i ett riktigt eko-hem. Om man med eko menar att man undviker att slösa med jordens resurser och istället tillvaratar och sparar allt som är möjligt att återanvända.
Vem kan glömma raden av tvättade plastpåsar som för jämnan tog upp tvättlinorna i badrummet? Sådana dyrgripar slängdes minsann inte, utan de tvättades och återanvändes om och om igen!
I lösöret efter föräldrahemmet fanns ALLT - från ihopvikta presentomslagspapper till böjda och rostiga spikar. "Kan vara bra att ha..." var devisen. Det tog en evighet att gå igenom, och jag måste erkänna att - ja, vi kastade de rostiga spikarna. Plus en hel del annat.
Jag ångrar verkligen att jag inte sparade de faderskalsonger som modern så konstfullt hade lappat och lagat i många år, de liknade mer små hantverksrariterer än underkläder.
Jag måste också med skammens rodnad på mina kinder erkänna att jag hamnade långt från detta ideal, större delen av mitt liv har min inställning varit litet tvärtom, "Äsch, är det trasigt, det är världsliga ting (Karlsson på Taket var alltid något av en idol för mig) -skaffa nytt!"
En scen från mitt barndoms kök är när pappa satt med lödkolven och diverse metallskrot och lagade ett av vreden till den elektriska spisen. Det kostade flera kronor att köpa ett nytt (vilket mamma faktiskt påpekade med syrlig röst, eftersom hennes revir köket vid sådana här tillfällen blev helt ockuperat och belamrat av verktyg)- så pappa tillbringade istället en hel dag med att laga det trasiga...
Och lamporna - så fort man lämnade rummet var pappa där och släckte lyset. "El kostar pengar" konstaterade han torrt, och man fick efter toalettbesöket eller vad det nu var som gjort att man gått ut ur rummet, famla sig in i mörkret för att tända igen. Hans energisparbeteende väckte en hel del irritation, inte minst när man befann sig på nämnda toalett och lyset plötsligt slocknade (lysknappen satt på utsidan) för att han trodde att ingen var där.
Man säger att mycket från ens barndom har inflytande på resten av ens liv. Allt oftare kommer beteenden fram som man förstår kan härledas till den ljuva barndomstiden. När jag irriterat kommenterar mannens ovana att lämna badrummet med lyset på, hör jag pappas röst eka i huvudet: "Släck lyset när Du går ut!" Och vem är det som traskar runt och släcker "onödig belysning" i hela huset? Gissa tre gånger!
Ve mig - är det jag där i spegeln?
Uppvaknandes till den andra fräscha dagen i det nya året. Allt som vanligt igen, Lille Hund ihopkrupen, ljuvt snusandes, vid mina fötters täckesberg, hussen iväg till jobbet före gryningen och jag som tassar ner och gör mig en kopp te för att ha vid datorn.
Kastar en blick i spegeln, och förskräcks över vad jag ser där. Ett blekt, grönaktigt ansikte med stora, stirrande ögon. Veck och påsar både här och där. Ett vattenlik? Nää, det är träsktrollet själv! Jag försöker påminna mig vad det stod i den där självmedvetandehöjande coachingboken och försöker mig på ett litet hurtigt rop: "Du är VACKER! Du är UNIK! Spegelbilden stirrar förvånat tillbaka på mig. Ett sånt uppenbart ljugande går inte hem. Jag dämpar mig och försöker med ett försiktigare "Du är den enda Du har, så ta väl hand om Dig..." Ett höjt ögonbryn visar att detta meddelande var mer passande. Försöker räta ut en eller annan skrynkla med fingret, men utan framgång. Av hänsyn till läsarna bifogas ingen bild till denna text.
Sakta hasar jag trappan ner, steg för steg, det värkande knäet tillåter inga studsande hopp eller ens kvicka steg. Vad var det han sa, ortopeden, det kan inte bli värre? Jag får ta och ringa upp och fråga hur han menade.
När jag tar mig fram till datorn med små tomtesteg och en rykande kopp te i handen, tänker jag att det ändå är ett underverk att jag kan gå själv. Hela det förbannade livet är ett underverk, och det gäller att ta vara på det. Att det yttre skrumpnar och veckar sig får man väl bara acceptera? Det var ändå länge sedan jag fick uppskattande visslingar och blickar efter mig på gatorna där jag drog fram. Det fanns en tid då jag enbart mätte mig med andras mått. Men som vi alla vet - det är det inre och inte det yttre som räknas. Att vara god och förnöjsam, det är nåt det!
Men en liten, liten uppskattande blick.... nån gång? Att hoppas på en vissling - är nog för mycket.
Kastar en blick i spegeln, och förskräcks över vad jag ser där. Ett blekt, grönaktigt ansikte med stora, stirrande ögon. Veck och påsar både här och där. Ett vattenlik? Nää, det är träsktrollet själv! Jag försöker påminna mig vad det stod i den där självmedvetandehöjande coachingboken och försöker mig på ett litet hurtigt rop: "Du är VACKER! Du är UNIK! Spegelbilden stirrar förvånat tillbaka på mig. Ett sånt uppenbart ljugande går inte hem. Jag dämpar mig och försöker med ett försiktigare "Du är den enda Du har, så ta väl hand om Dig..." Ett höjt ögonbryn visar att detta meddelande var mer passande. Försöker räta ut en eller annan skrynkla med fingret, men utan framgång. Av hänsyn till läsarna bifogas ingen bild till denna text.
Sakta hasar jag trappan ner, steg för steg, det värkande knäet tillåter inga studsande hopp eller ens kvicka steg. Vad var det han sa, ortopeden, det kan inte bli värre? Jag får ta och ringa upp och fråga hur han menade.
När jag tar mig fram till datorn med små tomtesteg och en rykande kopp te i handen, tänker jag att det ändå är ett underverk att jag kan gå själv. Hela det förbannade livet är ett underverk, och det gäller att ta vara på det. Att det yttre skrumpnar och veckar sig får man väl bara acceptera? Det var ändå länge sedan jag fick uppskattande visslingar och blickar efter mig på gatorna där jag drog fram. Det fanns en tid då jag enbart mätte mig med andras mått. Men som vi alla vet - det är det inre och inte det yttre som räknas. Att vara god och förnöjsam, det är nåt det!
Men en liten, liten uppskattande blick.... nån gång? Att hoppas på en vissling - är nog för mycket.
Förhoppningar
Inga nyårslöften här - men dock förhoppningar om förmåga till förändring - jag går bara till mig själv eftersom JAGET är det enda jag förmår ändra på!
Inför 2008 skulle jag vilja:
-ha större fördragsamhet med människors (inkl min egen) otillräcklighet
-försöka förstå och förlåta istället för att döma och fördöma andra
-vara tacksam för allt jag har och inte avundas det andra har
-leva i nuet, lämna gamla sorger och oförätter och istället finnas här och nu och ha förtröstan inför framtiden
-kunna ge beröm så fort jag ser något positivt och hålla inne med kritik och mina åsikter om de inte är uttalat efterfrågade
-vara rädd om mina närmaste och mina vänner och låta dem förstå hur mycket de betyder för mig, varje dag
Inför 2008 skulle jag vilja:
-ha större fördragsamhet med människors (inkl min egen) otillräcklighet
-försöka förstå och förlåta istället för att döma och fördöma andra
-vara tacksam för allt jag har och inte avundas det andra har
-leva i nuet, lämna gamla sorger och oförätter och istället finnas här och nu och ha förtröstan inför framtiden
-kunna ge beröm så fort jag ser något positivt och hålla inne med kritik och mina åsikter om de inte är uttalat efterfrågade
-vara rädd om mina närmaste och mina vänner och låta dem förstå hur mycket de betyder för mig, varje dag
Mental istid
Är minus tre grader mycket kallare idag än för tjugo år sedan? För tre år sedan?
För mig tycks det så. Kylan detta år kryper rakt in i märgen på mig. Trots overaller, yllesockor och tjock mössa.
Tål man kylan sämre när man blir äldre? Idag är jag äldre än igår.
Men det är bara minus tre. Fruktansvärt kallt. Så känns det.
För mig tycks det så. Kylan detta år kryper rakt in i märgen på mig. Trots overaller, yllesockor och tjock mössa.
Tål man kylan sämre när man blir äldre? Idag är jag äldre än igår.
Men det är bara minus tre. Fruktansvärt kallt. Så känns det.
Gnälllig torsdag...
Gjorde ett totalt felköp och lämnade tillbaka varan igår, sextusen spänn minsann... När jag KÖPER så drar banken stålarna från mitt konto på direkten... men vad tror ni händer när jag lämnar tillbaka? Kommer pengarna tillbaka lika kvickt? Nähädå. Då tar det plötsligt allt ifrån ett par dar till uppåt en VECKA för den sega banken att överföra summan... Kan ni tänka er varför? Jo, de lurar förstås oss dumma konsumenter och kunder, för att tjäna litet ränta på pengarna genom att hålla på dem. FULT FULT FULT!!!
Dumma banker, vi borde alla protestera mot sånt här småfuskefiffel!
Och dumma mitt knä! Jag måste få gnälla litet, åtminstone här på bloggen. I helgen kändes det allt så bra, så bra. Det var väl bedövningen som satt i. Och de starka bautatabletterna som jag tog lördag-tisdag... Sen igår tog jag ingen, man skulle inte ta så värst många dagar i sträck sa Herr Ortoped. Vad händer? Jo knäeländet börjar värka som bara den. Svullnar upp till dubbla storleken. Det är svårt att gå och svårt att böja, sitter jag stilla så bultar det och skär... kan Du tänka Dig en rostig och trubbig Morakniv som vrids runt i knäet, sakta....?
Sjukgymnasten jag konsulterade per telefon sa att man skulle använda knäet. Använda? Ju mer jag går, ju ondare gör det. Och sitta still är inte min melodi. Ponnyprinsessorna måste skötas och hundet promeneras. Men det fick bli en liten liten pluttrunda. Sån tur att han är så anpassbar! Han kan gå miltals och älskar skogspromenader, men om matte inte fixar det så ligger han lika gärna som en lat kissekatt på sidenkudden. Så honom behöver jag inte ha så dåligt samvete för... men dammråttorna.... jag borde städa... stryka.... elda.....
SKIT! Jag lägger upp benen i sköna fåtöljen och läser en god bok i stället. Och tycker litet synd om mig själv.
Dumma banker, vi borde alla protestera mot sånt här småfuskefiffel!
Och dumma mitt knä! Jag måste få gnälla litet, åtminstone här på bloggen. I helgen kändes det allt så bra, så bra. Det var väl bedövningen som satt i. Och de starka bautatabletterna som jag tog lördag-tisdag... Sen igår tog jag ingen, man skulle inte ta så värst många dagar i sträck sa Herr Ortoped. Vad händer? Jo knäeländet börjar värka som bara den. Svullnar upp till dubbla storleken. Det är svårt att gå och svårt att böja, sitter jag stilla så bultar det och skär... kan Du tänka Dig en rostig och trubbig Morakniv som vrids runt i knäet, sakta....?
Sjukgymnasten jag konsulterade per telefon sa att man skulle använda knäet. Använda? Ju mer jag går, ju ondare gör det. Och sitta still är inte min melodi. Ponnyprinsessorna måste skötas och hundet promeneras. Men det fick bli en liten liten pluttrunda. Sån tur att han är så anpassbar! Han kan gå miltals och älskar skogspromenader, men om matte inte fixar det så ligger han lika gärna som en lat kissekatt på sidenkudden. Så honom behöver jag inte ha så dåligt samvete för... men dammråttorna.... jag borde städa... stryka.... elda.....
SKIT! Jag lägger upp benen i sköna fåtöljen och läser en god bok i stället. Och tycker litet synd om mig själv.